Vår

fjolårsgräset brer ut sig
trampdynan suckar sugande i vår träskmark
solen kysser gula ögon solen suger liv ur marken
krokusen söker träget dess pussar
träden torkar ihärdigt ut

luftens nyans blånar i takt med himlen
livet längtar solens förlåtande strålar
över vissen halm visas nu redskap och allehanda ting
ej längre gömda och sedd i ljuset springer gnistor fram i oss
verandatrappan helt varm ingenstans drar vi oss

sömntrötta ögon stirrar förvirrat ut genom fönstret
blågrå atmosfär manar oss ivrigt att inte sova
vårkulla dansa bort till blåkulla kvasten sopar grusad asfalt
vi bestiger känslan och lämnar ingen bakom oss
Kung Bore kom och Fröken Vår fnittrar