Rörelse

Vandrerskan möter leprekornen
vid den nattöppna tavernans disk
utbyter, självklart, hälsningsfraser
med det missanpassade ourbana skröna kreaturet

bärs koffeinistiskt vidare
mot drakens källare
möjligheter går runt
tandläkarutrustning
och gemensamma munnar
allt landar mjukt
vid en stege
i portalen till Auswich

nöjd är inte detsamma som stilla
vi vill aldrig vila
Vandrerskan tar sig alltid hem
med sitt goda minne ledsagas hon av den osynliga
den som alltid ser
Känner ni den?
den kommunicerar med hett blod och förbinder
så som navelsträngen
igenom solaplexus
så som ett spjut
mig med varats oändliga val

Pilen

Bågskytten spänner strängen
förnimmer pilen mot sin
kinds tre timmars stubb
andas ut och låter den vina i samma stund
och den tas utav vinden
försvinner genom atmosfären ut i rymden
träffar en passerande meteor
fastnar i gammalt kraschlandat satellitvrak från, för oss, främmande intelligenser
färdas genom galaxer relativt långsamt
tills de brinner upp i kontakt med en avlägsen sol

Djur

Bäckagräset rundar av vattnets porlande
stenarna öar oaser av stiltje
hon blir till i paradiset
ironierna löper
vattnet är kokande hett
rummen var röda
alla minnen amatörfotografier i rött och svart
den röda solen slog i trasiga tapeter
och blixtarna slog för fullt ur kontakterna

tänk jag drömde inatt
att jag satt fast
och att ingen ville se mig byta roll
vad är det som är så jävla roligt?
vi är inte till någon nytta
där kom kofösaren fram igen
vi är inga undantag
vi är så förbannat mänskliga
sådär skärande flyktigt dödligt mänskliga