Returen, uppfångandet bortom förfallet
instickandet av spettet utsugandet och kallet
bakom masker av maskar
makar sig fostervattnet
blir till aska i domedagen
vem är kvinnan i speldosan
vart har bergatrollet gått i ide
förvirrat irrat stapplar vita fötter ut på mossen
mellan tånaglarna och huden torkat blod mot oskadd hud
kalvögon blickar som möra bitar stek mot näcken
öronen blir till spetsar i månskäran och fioltoner
ett rött lodjur spänner sig förnimmer pilen
dyker ner i den grunda åns bräckta vattens dolda djup
ett rött lodjur andas rökplymer under vattnet
spinner bakom bäckgräset och laxdansen
tomtens ölmage kluckar mot mors skinkor
bödeln ger presenter till barnet
när hon togs var hon en av dem
när hon återkom vakumatiserades hon
trollet hade smetat sina bergsspår över henne
tusen små tusenstjärnor inflätade i sollockar
en näve hjortron i fickan
en saffransgul klänning ingen någonsin hade sett
och hennes pappa fann den ena av de försvunna gymnastiskorna
i ett träd fem kilometer bortanför fjället
bakom vargfällan
fredag 30 september 2016
La petite mort
positivhalaren halar sitt positiv
i en Kinesisk by blickar ett par tomma mansögon bort mot ingenting
där ett öde Mad Max landskap breder ut sig snurrar karusellen
omänsklig metallisk musik våldtar våldtäkten
Gaia råmar som en urlakad ko
och en Kinesisk man vänder sig om efter en hallucination
av höfter
vetefält som skulle räddat milioner brinner i natten
där på ett ananas plantage tappar vi förståndet
för förstörelsen för framtiden för historien
och när världen brinner älskar vi
bakom ladugårdsdörren har fåret dragit sig tillbaka
slickar slemmet av den nyfödda lammungen
i halmen innanför penetrerar Gud mig
med himlens stålkrigare
bang bang
med förödelsens sötma
bang bang
med krigets kyla
vi älskar bort elden
vi älskar bortom frosten
vi dansar i sista andetaget
beväpnade med fötter och skratt
ingen skall höra oss skrika
vi är inte rädda
vi är för levande
sista andetaget är ännu inte draget
jag är inte död
än kan jag älska oss bortom livet
bang bang
i en Kinesisk by blickar ett par tomma mansögon bort mot ingenting
där ett öde Mad Max landskap breder ut sig snurrar karusellen
omänsklig metallisk musik våldtar våldtäkten
Gaia råmar som en urlakad ko
och en Kinesisk man vänder sig om efter en hallucination
av höfter
vetefält som skulle räddat milioner brinner i natten
där på ett ananas plantage tappar vi förståndet
för förstörelsen för framtiden för historien
och när världen brinner älskar vi
bakom ladugårdsdörren har fåret dragit sig tillbaka
slickar slemmet av den nyfödda lammungen
i halmen innanför penetrerar Gud mig
med himlens stålkrigare
bang bang
med förödelsens sötma
bang bang
med krigets kyla
vi älskar bort elden
vi älskar bortom frosten
vi dansar i sista andetaget
beväpnade med fötter och skratt
ingen skall höra oss skrika
vi är inte rädda
vi är för levande
sista andetaget är ännu inte draget
jag är inte död
än kan jag älska oss bortom livet
bang bang
Ritt
som när doften av syren tränger in genom ditt öppna fönster där snön faller tät utanför
flyttfåglars perfekta symetriska dans
som att hålla sig själv i handen där på sommarstenen bländad av soluppgången
snålblåsten i ansiktet förfriskar och befriar
bilden av hud tränger in i mig och bosätter sig
bygger en koja för hamstern att vila i
en hammock och en hängmatta mellan njurarna
ett kort andetag
nästan tillräckligt mycket syre
näsborrarna vidgas
en hingst en vinterdag
rökplymer stiger från utandningen
varma lungor pressas mot mina ben
och vi accelererar
tid och rymd förvrids
ett ögonblick är allt smärtsamt stilla
det är endast ett språng bort
och jag manar den skräckslagna
in på vägarna genom dimman
genom kylan genom
formad energi ständigt framåt
in i mörkret lyktan flammar hotad
av kompaktheten och jag letar
efter utgången nästa
språng genom dimman kylan
den onaturliga rysningen
jag förväntar mig ingenting
av andra sidan jag gör mig
inga illusioner av fred
men jag föreställer mig
träden som växer där
med sina tjocka mörka blad
motståndet beror på framgången
i senaste slaget
vem möter mig på andra sidan
vän eller fiende
men det är egalt
för Casablanca har slipat svärdet hela natten
och Savannah sina ord i gryningsljuset
Vi är redo, hästen, geparden, Jag.
flyttfåglars perfekta symetriska dans
som att hålla sig själv i handen där på sommarstenen bländad av soluppgången
snålblåsten i ansiktet förfriskar och befriar
bilden av hud tränger in i mig och bosätter sig
bygger en koja för hamstern att vila i
en hammock och en hängmatta mellan njurarna
ett kort andetag
nästan tillräckligt mycket syre
näsborrarna vidgas
en hingst en vinterdag
rökplymer stiger från utandningen
varma lungor pressas mot mina ben
och vi accelererar
tid och rymd förvrids
ett ögonblick är allt smärtsamt stilla
det är endast ett språng bort
och jag manar den skräckslagna
in på vägarna genom dimman
genom kylan genom
formad energi ständigt framåt
in i mörkret lyktan flammar hotad
av kompaktheten och jag letar
efter utgången nästa
språng genom dimman kylan
den onaturliga rysningen
jag förväntar mig ingenting
av andra sidan jag gör mig
inga illusioner av fred
men jag föreställer mig
träden som växer där
med sina tjocka mörka blad
motståndet beror på framgången
i senaste slaget
vem möter mig på andra sidan
vän eller fiende
men det är egalt
för Casablanca har slipat svärdet hela natten
och Savannah sina ord i gryningsljuset
Vi är redo, hästen, geparden, Jag.
torsdag 29 september 2016
Evax
vid vattentornet brinner en gul träskola
vi kör runt katten i en röd och vit rutig korg
Rosso vill inte ha stickad tröja och mössa som knyts under hakan
längst en stenlagd gång mellan jalusier bland pärlemorrosa rosenbuskar och en ådringsmålad allmogekista
brujahn under morgonens sköra blåa himmel lyfter en knytnäve potent
disk-magi en golem växer ur maskinmänniskan en människomaskin
diskusen med returen travet införstått och jag vill våga påstå att de som påstår det far med osanning och luras
tvåfaldig eld och binär is igen lyfter och sedan lyfter igen
grodjäveln stod helt still mer än en moralisk seger
tanten ger mig glatt och mystiskt ett tjockt trähjul
jag kallar hjulet åskvigg
på ångbåt uppför Senegalfloden
i Diamadammen där fullvuxen odlad lax blir öring
- lystring animalistiska råa barbar
Hippoportimus är en blå mjuk huvudfoting med svans
Marbodæus gifte sig med flinta
troglodyten filistin
flamenco och tornet av lera
bebådande varslaren
bronkit och sanning
Völund i klosterkapellruinerna
Bobo är också här
Källfäldt sköldförlorare och modern Málaháttrexpert
vi kör runt katten i en röd och vit rutig korg
Rosso vill inte ha stickad tröja och mössa som knyts under hakan
längst en stenlagd gång mellan jalusier bland pärlemorrosa rosenbuskar och en ådringsmålad allmogekista
brujahn under morgonens sköra blåa himmel lyfter en knytnäve potent
disk-magi en golem växer ur maskinmänniskan en människomaskin
diskusen med returen travet införstått och jag vill våga påstå att de som påstår det far med osanning och luras
tvåfaldig eld och binär is igen lyfter och sedan lyfter igen
grodjäveln stod helt still mer än en moralisk seger
tanten ger mig glatt och mystiskt ett tjockt trähjul
jag kallar hjulet åskvigg
på ångbåt uppför Senegalfloden
i Diamadammen där fullvuxen odlad lax blir öring
- lystring animalistiska råa barbar
Hippoportimus är en blå mjuk huvudfoting med svans
Marbodæus gifte sig med flinta
troglodyten filistin
flamenco och tornet av lera
bebådande varslaren
bronkit och sanning
Völund i klosterkapellruinerna
Bobo är också här
Källfäldt sköldförlorare och modern Málaháttrexpert
Ubåtar
shoes tycker det är läskigt att gömma ubåtar
ubåtarna undrar om shoes kommer att använda dem
ner i hålet under och bakom den sengustavianska byrån
ner fort, sh, säger shoes
shoes pappa har en låda under sängen, där förvarar han en av ubåtarna
shoes vill döda sin pappa, men shoes är väldigt rädd för säkerhetspolisen
shoes tycker att chiffonén är tung, fast den står på en matta
gubbens hosta rosslar med en hand hårt över munnen
när gumman frågade varför de skulle ner under jord hade hon inget svar
pappa sa det, sa hon till ubåtarna
i vanliga fall kan de arbeta i snickeriverkstaden, det går en dörr från kökets farstu
shoes är aldrig där inne men när de kommer ut till köket luktar det spån
och dricker kaffe gjort på rötter av vanligt gräs som shoes går långt för att fylla säcken med
gumman säger det heter kanape groz men gubben skrattar och säger att det nog är sofe groz
pappan köper kaffe och socker på sina kuponger och han slår shoes på de jordiga fingrarna men låter gumman göra sylt på de röda vinbären från den inhägnade bakgården
shoes äter sylten med korngröt som gumman lagar även gumman och gubben äter av gröten och sylten och shoes tycker det är mysigt och gott
pappan tar extra socker i kaffet och en prickig bit korv
gumman viskar gershtn kashe och menar korngröten shoes förstår lite nu men hon tittar oroligt på pappan försäkrar sig om att han inte hör han kan bli så arg och han tycker inte om deras lustiga ord
shoes tror att han hatar att inte förstå, shoes tror också att han tycker om att hata
när kaffet och sockret och den prickiga korven tuggats klart berättar han för alla vid bordet om framgången vid försäljningen av träleksakerna, dem som gubben och gumman gör och han säger att de nu gör rätt för sin korngröt och sitt hål bakom och under byrån på mattan
ubåtarna undrar om shoes kommer att använda dem
ner i hålet under och bakom den sengustavianska byrån
ner fort, sh, säger shoes
shoes pappa har en låda under sängen, där förvarar han en av ubåtarna
shoes vill döda sin pappa, men shoes är väldigt rädd för säkerhetspolisen
shoes tycker att chiffonén är tung, fast den står på en matta
gubbens hosta rosslar med en hand hårt över munnen
när gumman frågade varför de skulle ner under jord hade hon inget svar
pappa sa det, sa hon till ubåtarna
i vanliga fall kan de arbeta i snickeriverkstaden, det går en dörr från kökets farstu
shoes är aldrig där inne men när de kommer ut till köket luktar det spån
och dricker kaffe gjort på rötter av vanligt gräs som shoes går långt för att fylla säcken med
gumman säger det heter kanape groz men gubben skrattar och säger att det nog är sofe groz
pappan köper kaffe och socker på sina kuponger och han slår shoes på de jordiga fingrarna men låter gumman göra sylt på de röda vinbären från den inhägnade bakgården
shoes äter sylten med korngröt som gumman lagar även gumman och gubben äter av gröten och sylten och shoes tycker det är mysigt och gott
pappan tar extra socker i kaffet och en prickig bit korv
gumman viskar gershtn kashe och menar korngröten shoes förstår lite nu men hon tittar oroligt på pappan försäkrar sig om att han inte hör han kan bli så arg och han tycker inte om deras lustiga ord
shoes tror att han hatar att inte förstå, shoes tror också att han tycker om att hata
när kaffet och sockret och den prickiga korven tuggats klart berättar han för alla vid bordet om framgången vid försäljningen av träleksakerna, dem som gubben och gumman gör och han säger att de nu gör rätt för sin korngröt och sitt hål bakom och under byrån på mattan
onsdag 28 september 2016
Blitzkrieg
rekognoseringen sedan veckor genomförd
numrerade bilder i det vita kala rummet
mitt tredje öga förföljer honom
jag har inte bestämt mig för hur mycket jag vill att han skall lida
mina andetag är ett med stål
solen smälter glassar i parken
bänkad orakad nykter
pilotbrillorna ligger slängda på bordet
bredvid halväten kebabtallrik och ett överfullt askfat
jag behöver inte kikaren kameran och anteckningarna längre
det här är poesi i handling
mitt finger darrar på avtryckaren
hjärtat spänt som en båge mot min älskare
alla längtans pilar når sitt mål
jag låter ögonblicket vara
tills han reser sig upp
och faller till marken
det här älskling är poesi i handling.
numrerade bilder i det vita kala rummet
mitt tredje öga förföljer honom
jag har inte bestämt mig för hur mycket jag vill att han skall lida
mina andetag är ett med stål
solen smälter glassar i parken
bänkad orakad nykter
pilotbrillorna ligger slängda på bordet
bredvid halväten kebabtallrik och ett överfullt askfat
jag behöver inte kikaren kameran och anteckningarna längre
det här är poesi i handling
mitt finger darrar på avtryckaren
hjärtat spänt som en båge mot min älskare
alla längtans pilar når sitt mål
jag låter ögonblicket vara
tills han reser sig upp
och faller till marken
det här älskling är poesi i handling.
Casablanca
I
utanför gallerförsett fönster
marscherar tunga kängor
bredvid mig gråter en ung flicka
jag har lagt en filt om hennes axlar
sandlagret når ända in man kan inte fly
vi fick lite vatten för flera timmar sedan men det är slut nu
vilar mot väggen med örat ut mot fiendena
ögat åt celldörren som skiljer mig från dem
jag vet omedelbart vad han vill när han kliver in i rummet
kakifärgade shorts, utsliten arméjacka kalashnikoven slarvigt över axeln
bystar upp mig och avvaktar som geparden på savannen
varggrin sveper över tonårsbröst
Klarar du inte av en riktig kvinna?
och självklart måste han bevisa att han kan
han är man och i mörkret ler jag
II
Casablanca springer genom staden
i handen håller hon en trollstav
III
ole dole doff kinkel ane koff koffel ane binkel bane ole dole doff
jag tar dig
sa pedofilen till den ena lilla flickan
hon hade haft otur i två veckor nu
det är inte lätt när det är svårt
han grinar stort
nä men se va du var kåt grova ord i fina kläder
klädsamt hornbågade glasögon och ett urverk som ständigt
behöver dras upp och hennes kamrat tar hennes hand
och sen spottar hon honom i ansiktet
IV
Hon andas rökmoln
Casablanca drar sitt svärd
V
elden slickar blonda flätor
eldprov för den unga flickan
senor muskler hud av stål
solbränd vita tänder blixtrar
glädje skratt och vilda trummor
fest, vin och hetsig dans
här skall firas! Du ska bli kvinna
slipsten dras under nattens stjärnhimmel
mammas gåva vilar tryggt om halsen
livssymbol, krigssymbol
döden och livet är ett
med saltsmaken i munnen
huvudet lyftat mot skyn
och tvinnat rep i munnen
prästinnan skär vant av bröstet
kvinnan är född
utanför gallerförsett fönster
marscherar tunga kängor
bredvid mig gråter en ung flicka
jag har lagt en filt om hennes axlar
sandlagret når ända in man kan inte fly
vi fick lite vatten för flera timmar sedan men det är slut nu
vilar mot väggen med örat ut mot fiendena
ögat åt celldörren som skiljer mig från dem
jag vet omedelbart vad han vill när han kliver in i rummet
kakifärgade shorts, utsliten arméjacka kalashnikoven slarvigt över axeln
bystar upp mig och avvaktar som geparden på savannen
varggrin sveper över tonårsbröst
Klarar du inte av en riktig kvinna?
och självklart måste han bevisa att han kan
han är man och i mörkret ler jag
II
Casablanca springer genom staden
i handen håller hon en trollstav
III
ole dole doff kinkel ane koff koffel ane binkel bane ole dole doff
jag tar dig
sa pedofilen till den ena lilla flickan
hon hade haft otur i två veckor nu
det är inte lätt när det är svårt
han grinar stort
nä men se va du var kåt grova ord i fina kläder
klädsamt hornbågade glasögon och ett urverk som ständigt
behöver dras upp och hennes kamrat tar hennes hand
och sen spottar hon honom i ansiktet
IV
Hon andas rökmoln
Casablanca drar sitt svärd
V
elden slickar blonda flätor
eldprov för den unga flickan
senor muskler hud av stål
solbränd vita tänder blixtrar
glädje skratt och vilda trummor
fest, vin och hetsig dans
här skall firas! Du ska bli kvinna
slipsten dras under nattens stjärnhimmel
mammas gåva vilar tryggt om halsen
livssymbol, krigssymbol
döden och livet är ett
med saltsmaken i munnen
huvudet lyftat mot skyn
och tvinnat rep i munnen
prästinnan skär vant av bröstet
kvinnan är född
söndag 25 september 2016
Smaragd
Det är mörkt nu
och smaragden drunknar
speglad i Vättervattens
kalla matta svärta
natten skyler oss
marken skakar under våra fötter
10.000 meter är inte för högt
ena vingen saknas och radbanden
bär med sig ett ljud högre än gråt
jag vill tala
önskar att strömt vatten
bär med sig
stenen till världens slut
du gungar fram och tillbaka
du främling som delar mitt livsöde
hjältinnan står kvar i blåsten
isvatten i ådrorna kokande hjärta
otörstiga läppars torra behov
du försöker böja mig som en ensam gren
snarstucken om att jag skall knäckas
vad är det för skillnad på repet och vattnet
när den sjunker sveper vätan igenom
sköljer bort tidigare liv
sköljer bort år av ensamhet
sköljer bort dig
sköljer bort mig och jag vänder blad
tomma vita sidor möter mig
stilla smaragdögon blickar tillbaka mot mig
kvicksand, falskt alarm, jag lever, jag andas
jag hostar inte blod men vatten och magsaft
uppspolad som en vrakspillra på Visingsö
i åldrad slipad borg
jag gömmer mig.
förföljd av sjöbottnens gröna gnister
det tycks täcka hela sjön
stiga mot himlen så som norrsken
ett onaturligt naturfenomen
den gör krumpsprång och det skakar
ljusen slår i marken innan metallfågeln gör det
skräck och skönhet är människans drog
och radbanden överröstar tystnaden
vit sömn tag tag i mig
snö över mitt ansikte
frostat solhår
nerfrusen för framtiden
Savannah knäpper lite med fingret
jag kan sjunga som Janis
mitt finger bär fantomkänslor
där det förut satt en smaragd
finns nu endast bitmärken kvar
abyssfärd med mina nävar knutna
på andra sidan Arktis
duvor, svalor och skräcködlor
lyfter mot solnedgången
myrra rökelse guld
faller ner från mina öppna händer mot mina fötter
Savannah tar ett danssteg
jag vill måla hela kroppen med henna
ena hjulet slår i marken
någon skriker
Åh herre gud vi dör
flykten får fast form
när materia fäster materia
och vi är vid liv en dag till
en fantastisk skapad dag till
och smaragden drunknar
speglad i Vättervattens
kalla matta svärta
natten skyler oss
marken skakar under våra fötter
10.000 meter är inte för högt
ena vingen saknas och radbanden
bär med sig ett ljud högre än gråt
jag vill tala
önskar att strömt vatten
bär med sig
stenen till världens slut
du gungar fram och tillbaka
du främling som delar mitt livsöde
hjältinnan står kvar i blåsten
isvatten i ådrorna kokande hjärta
otörstiga läppars torra behov
du försöker böja mig som en ensam gren
snarstucken om att jag skall knäckas
vad är det för skillnad på repet och vattnet
när den sjunker sveper vätan igenom
sköljer bort tidigare liv
sköljer bort år av ensamhet
sköljer bort dig
sköljer bort mig och jag vänder blad
tomma vita sidor möter mig
stilla smaragdögon blickar tillbaka mot mig
kvicksand, falskt alarm, jag lever, jag andas
jag hostar inte blod men vatten och magsaft
uppspolad som en vrakspillra på Visingsö
i åldrad slipad borg
jag gömmer mig.
förföljd av sjöbottnens gröna gnister
det tycks täcka hela sjön
stiga mot himlen så som norrsken
ett onaturligt naturfenomen
den gör krumpsprång och det skakar
ljusen slår i marken innan metallfågeln gör det
skräck och skönhet är människans drog
och radbanden överröstar tystnaden
vit sömn tag tag i mig
snö över mitt ansikte
frostat solhår
nerfrusen för framtiden
Savannah knäpper lite med fingret
jag kan sjunga som Janis
mitt finger bär fantomkänslor
där det förut satt en smaragd
finns nu endast bitmärken kvar
abyssfärd med mina nävar knutna
på andra sidan Arktis
duvor, svalor och skräcködlor
lyfter mot solnedgången
myrra rökelse guld
faller ner från mina öppna händer mot mina fötter
Savannah tar ett danssteg
jag vill måla hela kroppen med henna
ena hjulet slår i marken
någon skriker
Åh herre gud vi dör
flykten får fast form
när materia fäster materia
och vi är vid liv en dag till
en fantastisk skapad dag till
Rubin
där krossade du mig och det föll färgglada bitar av plast över hela rummet
nu ser du i mig med ditt tredje öga
köttiga
psykadeliska färger smittar
som könssjukdomar
du täckte mina ögonhålor med
dina
psykopatiska smaker förgiftar
mig
du tuppjuckar
du tokrunkar
jag spyr
du öppnade rubinen med en fet konservöppnare
vandrar sidenvägen upp mot min lever
flyter som en kokad kräfta i floden
röd och död
du använder salt som glidmedel
jag är en korall i Mururoa
jag är ditt kall som man
du kunde haft vilket ansikte som helst
det var hatet som brann rött
banrét högt, i topp, som alltid
skeppet skunker, le, bara le
och där blixtrar porrfilmsleendet
där spottar du mig i munnen
där slipar du mina kanter
bränner bort det oönskade
Rubin möter Stål
hårt mot hårt
och vi kan andas.
nu ser du i mig med ditt tredje öga
köttiga
psykadeliska färger smittar
som könssjukdomar
du täckte mina ögonhålor med
dina
psykopatiska smaker förgiftar
mig
du tuppjuckar
du tokrunkar
jag spyr
du öppnade rubinen med en fet konservöppnare
vandrar sidenvägen upp mot min lever
flyter som en kokad kräfta i floden
röd och död
du använder salt som glidmedel
jag är en korall i Mururoa
jag är ditt kall som man
du kunde haft vilket ansikte som helst
det var hatet som brann rött
banrét högt, i topp, som alltid
skeppet skunker, le, bara le
och där blixtrar porrfilmsleendet
där spottar du mig i munnen
där slipar du mina kanter
bränner bort det oönskade
Rubin möter Stål
hårt mot hårt
och vi kan andas.
Diamant
när du tog i mig
flådde du min hud
du var smeden som smidde
diamanten i Tritons smedja
treuddigt spetsad mejslad till perfektion
dina obarmhärtiga knytnävars hamrande
jag blundar och lyssnar på vattnet som porlar
vatten är hårt och oförlåtande envist
floden ringlar sig genom landskapet tvingar undan
jorden på sin självklara väg mot havet
du lärde mig att ta i trä
du varulv med kameleontens ansikte
stöpt i otur badande i modersblod
ingen hade tvättat bort din fosterhinna
när du tog i mig
hammaren städet jag
flådde du min hud
du var smeden som smidde
diamanten i Tritons smedja
treuddigt spetsad mejslad till perfektion
dina obarmhärtiga knytnävars hamrande
jag blundar och lyssnar på vattnet som porlar
vatten är hårt och oförlåtande envist
floden ringlar sig genom landskapet tvingar undan
jorden på sin självklara väg mot havet
du lärde mig att ta i trä
du varulv med kameleontens ansikte
stöpt i otur badande i modersblod
ingen hade tvättat bort din fosterhinna
när du tog i mig
hammaren städet jag
fredag 23 september 2016
Bijou
hon rör sig mild i brisen kittlas
skjorta slarvigt solen bräckt
katten spinner ifrån magen
välver över allt han håller kärt
blå skräck bor inunder
blå skräck inuti
segerhertiginna storfurstinna
allt han kärar i hennes hand
mjölkar mjölk får kon att råma
vitt är skinnet glassen smält
när han ilar handfat tvätta
trampar snett i kvarglömd skål
raklödder könshår ånger
ligger bredbent glöder ivrigt ifrån munnen
följer könsflykt suckar
röker smeker stillsamt rosen
kommer klädsamt utan märkbarhet
han tvättar skyndsamt käraste
stön hostar drar vant glöden
filter suger åt sig blodet
blå skräck bor inunder
blå skräck inuti
skjorta slarvigt solen bräckt
katten spinner ifrån magen
välver över allt han håller kärt
blå skräck bor inunder
blå skräck inuti
segerhertiginna storfurstinna
allt han kärar i hennes hand
mjölkar mjölk får kon att råma
vitt är skinnet glassen smält
när han ilar handfat tvätta
trampar snett i kvarglömd skål
raklödder könshår ånger
ligger bredbent glöder ivrigt ifrån munnen
följer könsflykt suckar
röker smeker stillsamt rosen
kommer klädsamt utan märkbarhet
han tvättar skyndsamt käraste
stön hostar drar vant glöden
filter suger åt sig blodet
blå skräck bor inunder
blå skräck inuti
Midsommar
midsommarblomster breder ut sig
över vita lakan under vit hud under hud
eftermiddagsknotten hittar inte förbi
nerdragna rullgardiner innesluter oss
misslyckas med att utestänga kvällssolen
som aldrig förmörkas
i natt som aldrig tar slut
du bor i mig bortom rummet exakt där i rummet
jag föds i dig bortom livet exakt här dör jag
över vita lakan under vit hud under hud
eftermiddagsknotten hittar inte förbi
nerdragna rullgardiner innesluter oss
misslyckas med att utestänga kvällssolen
som aldrig förmörkas
i natt som aldrig tar slut
du bor i mig bortom rummet exakt där i rummet
jag föds i dig bortom livet exakt här dör jag
onsdag 21 september 2016
Avanna
Avanna du barn av Cthulhu
som föddes där likätarna dödar
Demoners blod krackelerar
och du flöt ut överallt
du existerade i alla verkligheter
och ingen levande människa kunde beskåda dig
utan att tappa förståndet
Avanna du drömde att träden var gröna
men dina ögon såg bara svartvitt
din valp var en helveteshund som
du lärde att kela matad med fingrar
från senaste skördens fest
människor växer i stior, precis som grisar
Ingen kunde hålla om dig din kropp var för abstrakt
Ingen kunde älska dig utom din far likätaren som sålt sin själ till Yog-Sothoth för evigt liv
som föddes där likätarna dödar
Demoners blod krackelerar
och du flöt ut överallt
du existerade i alla verkligheter
och ingen levande människa kunde beskåda dig
utan att tappa förståndet
Avanna du drömde att träden var gröna
men dina ögon såg bara svartvitt
din valp var en helveteshund som
du lärde att kela matad med fingrar
från senaste skördens fest
människor växer i stior, precis som grisar
Ingen kunde hålla om dig din kropp var för abstrakt
Ingen kunde älska dig utom din far likätaren som sålt sin själ till Yog-Sothoth för evigt liv
tisdag 20 september 2016
Savannahs vintage
II
mitt hjärtas vinter
där skaren inte brett ut sig
ser jag dina rävspår
försiktigt tassa förbi
och jag viskar (men önskar mig något annat)
Farväl (outsagt)
och jag kryper försiktigt ner i en hermelinhåla
som en katt i mörkret blickar mina bräckta ögon
bort mot dina spår där skaren inte lagt sig helt än
men jag knäpper händerna i en försiktig bön
inte till någon särskild det finns ingen här
men jag säger den högt och jag gråter
med varje ord tårar som fryser på mina kinder
som kristall det är natt och allt är svart
men mina bräckta irisar speglar gula fläckar
i månens oändliga form
och jag värms
av insamlade löv, kottar och hasselnötter
som något lämnat efter sig
något som kanske är dött
jag behöver inte äta, tänker jag
men jag behöver värme
märker jag
för jag kan inte sluta skaka
och jag ser hur tassspåren lyser gyllene
strålar mot mig
men jag vill inte följa efter dig
jag kan inte det
du vill inte det
III
plymer av rök får mig att likna
en undangömd sammanpressad
cirkushäst
och jag beskådar en cykelväg
från mitt gömställe
män cyklar saltat till jobbet
en och annan åldring med sällskapshund
och jag hör (men jag är tveksam)
barnskratt och någon slags gråt
jag plockar fram min teaterkikare
och känner mig cirkushästen 1700-tal
där jag spanar efter tårar
och skaren har lagt sig
IV
och jag håller en svart man hårt i handen
jag äter smultron med min fantasi
ingenstans jag landar ser jag längre några spår
(utom någonstans i mitt hjärta)
och när jag tappade tallriken
skrek du högt
akta golvet
V
jag fantiserar om att knulla i ett grönt dike
men jag gör inte det längre vissa saker tas ur en
VI
när den sista åldringen försvunnit bakom träden
kryper jag ur mitt hermelinhål
sträcker på mina hästben och sol slår i solhår
bräckta ögon kisar kikaren slappt i handen
spanar med långa steg löv vind djupa andetag
och jag tar flera steg till ut i parken
jag tar upp kikaren, stannar för att betrakta en blomma
en liljekonvalj på nära håll det sticker hål på illusionerna
och sedan vandrar jag försiktigt några steg till
plötsligt alldeles darrande rädd det är så kallt
en hare sitter försynt i den vita snön
och det faller som Narnia om morgonen utanför mitt
födelsedagsfönster tjocka schok och jag darrar
men jag vänder mig om och tittar upp mot solen ibland
och jag kisar inte bräckt vattens sälta avdunsar mot den blå himmelen
och en svala flyger med hibiskusar i munnen
det är tungt men den vägrar att ge upp
ebland krokusarna plötsligt under mina fötter
finner jag fallfrukt frusen från förra årets vinter
jag äter äpplet med stelfrusna fingrar
och jag tinar i vårens sol
jag darrar i hela kroppen jag kan inte sluta
solen skiner genom bleksmal ådror av blod bultar försynt
när mitt hjärta gör krumpsprång för solen
darrar haren i iskylan inuti
VII
Savannahs mistral sveper in med sin kraft
ödelägger hermelinhål
pensionärsliv
cykelhjul
mitt hjärtas vinter
där skaren inte brett ut sig
ser jag dina rävspår
försiktigt tassa förbi
och jag viskar (men önskar mig något annat)
Farväl (outsagt)
och jag kryper försiktigt ner i en hermelinhåla
som en katt i mörkret blickar mina bräckta ögon
bort mot dina spår där skaren inte lagt sig helt än
men jag knäpper händerna i en försiktig bön
inte till någon särskild det finns ingen här
men jag säger den högt och jag gråter
med varje ord tårar som fryser på mina kinder
som kristall det är natt och allt är svart
men mina bräckta irisar speglar gula fläckar
i månens oändliga form
och jag värms
av insamlade löv, kottar och hasselnötter
som något lämnat efter sig
något som kanske är dött
jag behöver inte äta, tänker jag
men jag behöver värme
märker jag
för jag kan inte sluta skaka
och jag ser hur tassspåren lyser gyllene
strålar mot mig
men jag vill inte följa efter dig
jag kan inte det
du vill inte det
III
plymer av rök får mig att likna
en undangömd sammanpressad
cirkushäst
och jag beskådar en cykelväg
från mitt gömställe
män cyklar saltat till jobbet
en och annan åldring med sällskapshund
och jag hör (men jag är tveksam)
barnskratt och någon slags gråt
jag plockar fram min teaterkikare
och känner mig cirkushästen 1700-tal
där jag spanar efter tårar
och skaren har lagt sig
IV
och jag håller en svart man hårt i handen
jag äter smultron med min fantasi
ingenstans jag landar ser jag längre några spår
(utom någonstans i mitt hjärta)
och när jag tappade tallriken
skrek du högt
akta golvet
V
jag fantiserar om att knulla i ett grönt dike
men jag gör inte det längre vissa saker tas ur en
VI
när den sista åldringen försvunnit bakom träden
kryper jag ur mitt hermelinhål
sträcker på mina hästben och sol slår i solhår
bräckta ögon kisar kikaren slappt i handen
spanar med långa steg löv vind djupa andetag
och jag tar flera steg till ut i parken
jag tar upp kikaren, stannar för att betrakta en blomma
en liljekonvalj på nära håll det sticker hål på illusionerna
och sedan vandrar jag försiktigt några steg till
plötsligt alldeles darrande rädd det är så kallt
en hare sitter försynt i den vita snön
och det faller som Narnia om morgonen utanför mitt
födelsedagsfönster tjocka schok och jag darrar
men jag vänder mig om och tittar upp mot solen ibland
och jag kisar inte bräckt vattens sälta avdunsar mot den blå himmelen
och en svala flyger med hibiskusar i munnen
det är tungt men den vägrar att ge upp
ebland krokusarna plötsligt under mina fötter
finner jag fallfrukt frusen från förra årets vinter
jag äter äpplet med stelfrusna fingrar
och jag tinar i vårens sol
jag darrar i hela kroppen jag kan inte sluta
solen skiner genom bleksmal ådror av blod bultar försynt
när mitt hjärta gör krumpsprång för solen
darrar haren i iskylan inuti
VII
Savannahs mistral sveper in med sin kraft
ödelägger hermelinhål
pensionärsliv
cykelhjul
Ode till Borås
Till textilstaden
invandrade
arbetskraftsflickor med blödande fingrar
förfördes av knallar (heta dagar)
och de skönaste stannade kvar
Förklaringen på varför Borås har ett överskott av vackra kvinnor
Jaha: tänkte jag.
Som en symbol för den självupptagna Boråskonstnären
(i all sin inbillade storhet)
ett huvud som Zeus själv
uppstiget ur vattnet
åh, ett sådant provocerande självporträtt
Där i staden som alltid sover
bakom en sten en häck en gran
spirar det något
vårkänslor
pånyttfödelse och jag lyssnar igenom en stor
gul
surrealistisk
snäcka av hörsel
inärheten står ett litet konstgjort barn.
Och du brann till grunden
och någon trodde nog att Någon rest ett lokomotiv till dess ära
smedjan stod ståtlig smidde ullsaxar
men jag vet inte jag har letat får
över hela stadsparken
men det enda jag fann var hånglande tonåringar
och kissspår på badhusets baksida
Jag hade en butterfly som jag viftade med
och på den tiden fanns det nästan inga punkare där
och jag drack ur centrala Viskan
för att visa att vi är inbillningssjuka
Bakom en postorderkatalog
döljs riktiga människoöden
där OBS förrut beredde ut sig står mammon kvar
Vi kan nu dansa hela natten
och jag var sexton och den enda platsen
jag kunde fly till
var ett nattöppet internetcafé
som var precis som sitt namn: Virus, de hade cigaretter svart under disk
De inbitna fräser
på thailändarna
och i ösregnet går du ensam
trots motorvägen
Tar du cykeln till Almenäs allmäna badplats
en het sommardag
är du lika jävla varm när du kommer tillbaks
Och varje sensommar torsdag till allas glädjeyra
när det är packat på stan av packade tonåringar
och någon talangjaktshora skriker i mikrofonen
och hembränt och karuseller hela natten lång
att tigga pengar är inte svårt
när vinsten är så hög som att få snurra ut i ingenting
Alla passerar genom
på väg någon annan stans
men vi som föddes där
vet att det sätter sina spår
av kärleken till en så grå trist motorvägsförstörd
våldtagen surmulen längtande stad!
invandrade
arbetskraftsflickor med blödande fingrar
förfördes av knallar (heta dagar)
och de skönaste stannade kvar
Förklaringen på varför Borås har ett överskott av vackra kvinnor
Jaha: tänkte jag.
Som en symbol för den självupptagna Boråskonstnären
(i all sin inbillade storhet)
ett huvud som Zeus själv
uppstiget ur vattnet
åh, ett sådant provocerande självporträtt
Där i staden som alltid sover
bakom en sten en häck en gran
spirar det något
vårkänslor
pånyttfödelse och jag lyssnar igenom en stor
gul
surrealistisk
snäcka av hörsel
inärheten står ett litet konstgjort barn.
Och du brann till grunden
och någon trodde nog att Någon rest ett lokomotiv till dess ära
smedjan stod ståtlig smidde ullsaxar
men jag vet inte jag har letat får
över hela stadsparken
men det enda jag fann var hånglande tonåringar
och kissspår på badhusets baksida
Jag hade en butterfly som jag viftade med
och på den tiden fanns det nästan inga punkare där
och jag drack ur centrala Viskan
för att visa att vi är inbillningssjuka
Bakom en postorderkatalog
döljs riktiga människoöden
där OBS förrut beredde ut sig står mammon kvar
Vi kan nu dansa hela natten
och jag var sexton och den enda platsen
jag kunde fly till
var ett nattöppet internetcafé
som var precis som sitt namn: Virus, de hade cigaretter svart under disk
De inbitna fräser
på thailändarna
och i ösregnet går du ensam
trots motorvägen
Tar du cykeln till Almenäs allmäna badplats
en het sommardag
är du lika jävla varm när du kommer tillbaks
Och varje sensommar torsdag till allas glädjeyra
när det är packat på stan av packade tonåringar
och någon talangjaktshora skriker i mikrofonen
och hembränt och karuseller hela natten lång
att tigga pengar är inte svårt
när vinsten är så hög som att få snurra ut i ingenting
Alla passerar genom
på väg någon annan stans
men vi som föddes där
vet att det sätter sina spår
av kärleken till en så grå trist motorvägsförstörd
våldtagen surmulen längtande stad!
söndag 18 september 2016
Ångest
I
knotiga grenar
går sönder under mina fötter
och löven prasslar passande
jag går bort till vattnet och stoppar ner tårna
du skall bara veta hur iskallt det är
jag försöker vända mig från den osynliga
som ändå ser mig
II
jag är ensam och dinglar med benen
inte är jag rädd känner knappt saknad
jag hör röster en poet som sjunger
ibland försöker jag hålla för öronen
gräver upp en näve sand skitiga naglar blir skitigare
och jag kastar den så långt jag kan
jag står upp nu och skriker
poeten sjunger och jag skriker hans utkramade ord
jag sjunger med honom ibland
III
det skall aldrig hända igen
det skall aldrig hända igen
och jag dricker mig otörstig i det klara vattnet
öser med skakande fingrar och jag skiter i att jag har vantar med avklippta fingrar på mig
jag går snötomma gator och jag skall ingenstans
jag springer mörkret kompakt och jag skall verkligen ingenstans
IV
jag fryser och tror inte att det är sant
inte ens kläder värmer mig
ingen kan värma mig. jag tänder en brasa ikväll
och häver i allt jag hittar här skall det eldas här skall det brinna
så brinn
alla hjältinnor är döda (hjältar är något som aldrig ens funnits)
V
och jag har lärt mig att det växer inga vitsippor i
snöyran
det växer inga vilda maskrosor i en mörk garderob
och inget slår rot i sjön
varken det är sommar eller vinter
is eller öppet
men jag kan gå över isen och jag ger bort
en nyckelring jag hittade påväg till bussen
(en dröm)
till en uteliggare som tänder eldar för att hålla sig varm
och jag kan inte låta bli att följa hans spår
dit där han kom ifrån
och isen är tunn jag ser fiskar simma under mina fötter
och värmen slickar mig i ansiktet
VI
så dör vi där ändå
med en flaskhals en sång och en ljus dröm
som eldas på utav bitterkylan när jag somnar i en snödriva
påväg mot ingenstans
knotiga grenar
går sönder under mina fötter
och löven prasslar passande
jag går bort till vattnet och stoppar ner tårna
du skall bara veta hur iskallt det är
jag försöker vända mig från den osynliga
som ändå ser mig
II
jag är ensam och dinglar med benen
inte är jag rädd känner knappt saknad
jag hör röster en poet som sjunger
ibland försöker jag hålla för öronen
gräver upp en näve sand skitiga naglar blir skitigare
och jag kastar den så långt jag kan
jag står upp nu och skriker
poeten sjunger och jag skriker hans utkramade ord
jag sjunger med honom ibland
III
det skall aldrig hända igen
det skall aldrig hända igen
och jag dricker mig otörstig i det klara vattnet
öser med skakande fingrar och jag skiter i att jag har vantar med avklippta fingrar på mig
jag går snötomma gator och jag skall ingenstans
jag springer mörkret kompakt och jag skall verkligen ingenstans
IV
jag fryser och tror inte att det är sant
inte ens kläder värmer mig
ingen kan värma mig. jag tänder en brasa ikväll
och häver i allt jag hittar här skall det eldas här skall det brinna
så brinn
alla hjältinnor är döda (hjältar är något som aldrig ens funnits)
V
och jag har lärt mig att det växer inga vitsippor i
snöyran
det växer inga vilda maskrosor i en mörk garderob
och inget slår rot i sjön
varken det är sommar eller vinter
is eller öppet
men jag kan gå över isen och jag ger bort
en nyckelring jag hittade påväg till bussen
(en dröm)
till en uteliggare som tänder eldar för att hålla sig varm
och jag kan inte låta bli att följa hans spår
dit där han kom ifrån
och isen är tunn jag ser fiskar simma under mina fötter
och värmen slickar mig i ansiktet
VI
så dör vi där ändå
med en flaskhals en sång och en ljus dröm
som eldas på utav bitterkylan när jag somnar i en snödriva
påväg mot ingenstans
Charon
samtidigt drar jag ut de fyra svärden ur din bröstkorg (du kan andas igen)
jag erbjuder dig att dricka vin (som förvandlas till vatten) ur min gyllene bägare smyckad med rubin bin
(dina sår är dödliga) jag förtrollar dig med sjueggad stav kluven på en fjärran äng av barndomshallonsnår
och jag betalar dig för mina tjänster med ett mynt av blekt jade
jag erbjuder dig att dricka vin (som förvandlas till vatten) ur min gyllene bägare smyckad med rubin bin
(dina sår är dödliga) jag förtrollar dig med sjueggad stav kluven på en fjärran äng av barndomshallonsnår
och jag betalar dig för mina tjänster med ett mynt av blekt jade
En stjärna vid namn Chubby
Det ordnar sig kastlös tunga på vift i mun
var det första han
sa
när han äntrade skinnet blekt blankt; det skallrar!
oss
vår lägenhet och han väntade inte
han hade f.d. snälla ögon
vi var rastlösa
han led av svår somnia (men kunde just nu inte sova)
vi drack ur Ryssland inbillade jag mig
vi såg ingenting genom snöyrans synvillor
det var mörkt, du vet; nordbors vansinniga iskyla
som möter - ökenhettans - stjärnfallets -
somliga blir galna och talar i tungor
Ayhekate! Ayhekate! (somliga får SPD, du vet)
natten blev vit och han erbjöd sin bil
han sa:
"Kom jag skall köra er härifrån"
och vi flydde hals över huvud utan en enda
medtagen pryl - än en tändare
vår tupp är död vår tupp var död
och vi lämnade staden
Ljusnar himlen dagen gryr
Blommar magnolian vintern flyr
var det första han
sa
när han äntrade skinnet blekt blankt; det skallrar!
oss
vår lägenhet och han väntade inte
han hade f.d. snälla ögon
vi var rastlösa
han led av svår somnia (men kunde just nu inte sova)
vi drack ur Ryssland inbillade jag mig
vi såg ingenting genom snöyrans synvillor
det var mörkt, du vet; nordbors vansinniga iskyla
som möter - ökenhettans - stjärnfallets -
somliga blir galna och talar i tungor
Ayhekate! Ayhekate! (somliga får SPD, du vet)
natten blev vit och han erbjöd sin bil
han sa:
"Kom jag skall köra er härifrån"
och vi flydde hals över huvud utan en enda
medtagen pryl - än en tändare
vår tupp är död vår tupp var död
och vi lämnade staden
Ljusnar himlen dagen gryr
Blommar magnolian vintern flyr
fredag 16 september 2016
Grattis på födelsedagen
jag har känt de fattigas hunger
genom kyssar
torrt tungspets möte
berörts hudnära av vår ensamhet
faktiskt med stål
men också hett på insidan
du behöver inte tro mig
jag har skrattat lögnarnas fader i ansiktet
du behöver inte se mig
jag jobbar hårt på att bli osynlig
jag har berört amputerade lemmar
kysst ihopsydd hud
och älskat bortom kroppar
jag har delat andetag
för vi hade bara två lungor
jag har inte delat hjärta
dödsrisken var för hög
jag har kysst ett ansikte
en hoppare på torget
i järnsmaksorgasm
-
en nyfödd snok
kröp uppför mina royal blå
blodådror och fick min ryggrad att rysa
i mina hästben bor stoltheten
i mina lungor förtröstan
och i blommans kronblad ingenting
meteorregn bakom mina ögonlock
stjärnregn i vinternattens vintergata
heta kastanjer min kavaljer
och jag nöjer mig sältan slår ut i min gom
i garderoben plockar jag kantareller
flätar dem i lejonman
jag behöver ingen annan parfym
från en himmel fri från moln
faller stillsam regndroppe
i närheten av en gärdsgård
finns bottenlösa sjöars rike
i nattens stilla mörker
berusande fnittrigt nyfödd
skär skäret fina snitt
skär skären sakta genom världen
skär mig inte i kroppen
skär endast isen skär den vita isen mitt itu
svart är världen nattens kläder
stjärnan reflekteras i mina skär i mina ögon
och i min skära panna jag skrattar och viskar
ensamheten är inte så svår men jag talar för mig själv
än är jag inte galen jag har alltid varit galen men ni kan inte ta mig
svär att du vet vad jag menar och om du inte gör det snälla svär
att du kommer söka sanningar där du förut inte ens misstänkte att den fanns
i ett språk du inte förstår i en fet flickas fläta och under en sten som ser ut
som ett bergstroll bergtagen gå ut i skogen skrik på dem kanske du tillslut slutar
hata världen och dig själv då min vän min ängel medmänskligt bor ni alla nära mig
och varandra jag bor nära er och jag skall inte skära er med skäret jag skall
dra ur er tagg så smeksamt jag kan (ibland behöver vi hjälp)
genom kyssar
torrt tungspets möte
berörts hudnära av vår ensamhet
faktiskt med stål
men också hett på insidan
du behöver inte tro mig
jag har skrattat lögnarnas fader i ansiktet
du behöver inte se mig
jag jobbar hårt på att bli osynlig
jag har berört amputerade lemmar
kysst ihopsydd hud
och älskat bortom kroppar
jag har delat andetag
för vi hade bara två lungor
jag har inte delat hjärta
dödsrisken var för hög
jag har kysst ett ansikte
en hoppare på torget
i järnsmaksorgasm
-
en nyfödd snok
kröp uppför mina royal blå
blodådror och fick min ryggrad att rysa
i mina hästben bor stoltheten
i mina lungor förtröstan
och i blommans kronblad ingenting
meteorregn bakom mina ögonlock
stjärnregn i vinternattens vintergata
heta kastanjer min kavaljer
och jag nöjer mig sältan slår ut i min gom
i garderoben plockar jag kantareller
flätar dem i lejonman
jag behöver ingen annan parfym
från en himmel fri från moln
faller stillsam regndroppe
i närheten av en gärdsgård
finns bottenlösa sjöars rike
i nattens stilla mörker
berusande fnittrigt nyfödd
skär skäret fina snitt
skär skären sakta genom världen
skär mig inte i kroppen
skär endast isen skär den vita isen mitt itu
svart är världen nattens kläder
stjärnan reflekteras i mina skär i mina ögon
och i min skära panna jag skrattar och viskar
ensamheten är inte så svår men jag talar för mig själv
än är jag inte galen jag har alltid varit galen men ni kan inte ta mig
svär att du vet vad jag menar och om du inte gör det snälla svär
att du kommer söka sanningar där du förut inte ens misstänkte att den fanns
i ett språk du inte förstår i en fet flickas fläta och under en sten som ser ut
som ett bergstroll bergtagen gå ut i skogen skrik på dem kanske du tillslut slutar
hata världen och dig själv då min vän min ängel medmänskligt bor ni alla nära mig
och varandra jag bor nära er och jag skall inte skära er med skäret jag skall
dra ur er tagg så smeksamt jag kan (ibland behöver vi hjälp)
Achmed och Akira
Akira
som Japans bergs klippor
stöpt i honungsgåvor
stiliserad som den blå månen
över körsbärsträdens toppar
Achmed
alla vägar möts i solhår
speglad i urskogstjärnen
en fri hök på jakt över horisonten
ett rött lodjurs andetag i snön
som Japans bergs klippor
stöpt i honungsgåvor
stiliserad som den blå månen
över körsbärsträdens toppar
Achmed
alla vägar möts i solhår
speglad i urskogstjärnen
en fri hök på jakt över horisonten
ett rött lodjurs andetag i snön
torsdag 15 september 2016
Drunken-ninja Håkan style
I
när du sluddrande förolämpar mig
har jag några fraser skrivna av Herr Hellström i bakfickan
jag kan slänga ur mig ett slarvigt kom kom atom bomb
innan jag drunken style ramlar in i dig och golvar oss
och då kan ingen slåss
jag tvingar dig med armen uppböjd bakom ryggen
att skrika vaggvisor för flyktbenägna
i kanon
och jag berättar för dig att jag har en vän med en bil
så vi kan rymma härifrån
och innan du vet ordet av ligger du nergrävd utanför Prag
och när du vill ligga med mig på krogen
dissar jag dig iskallt med en rosa pantern
och vi är inte sådana som i slutet får varandra
du blir blöt och mållös på en och samma gång
och jag böjer mig fram
låter jävligt medveten mina bröst snudda vid din arm
och väser som en liten drake
med ett oförglömligt ljuvt
leende på läpparna
visst känns det fint att vara vid liv en dag till
när jag spöar dig i Tecken
skriker jag i extas
att du var inte gjord för dessa dar
och när jag super dig under bordet
lämnar jag en lapp i din ficka
där det står
att dekadens är så svårt och smileys som du inte förstår
och när jag vinner över dig i ett maraton
och passerar mållinjen i rasande fart
nynnar jag så du hör det
att jag såg aldrig riktigt var du var
och när vi har älskat blåser jag ut röken i ditt ansikte
och viskar i ditt öra att
jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden
om jag kunde
II
och jag knäfaller på asfalten
ensam på gatan i gatljuset
och jag viskar först tyst
sedan börjar tårarna rinna
och sedan skriker jag Gud i ansiktet
visst känns det fint att vara vid liv en dag till
(och världen blir till regnbågsbroar mot
fantasia
och världen spritter av vårens solljus
för mig
och dig
och jag gråter av så många anledningar
där skönhet är en)
livet rör mig till tårar med sin skörhet
och jag går över broar i trädgårdarna här utanför
och jag står knäböjd och tacksam där på gatan
visst känns det fint att vara vid liv en dag till
varken i slutet början eller mitten
och när jag tänker på att få ligga där
bredvid dig så skulle jag inte vilja byta plats med någon alls
längre jag stannar ett litet tag jag stannar en stund
om så bara ett andetag
när du sluddrande förolämpar mig
har jag några fraser skrivna av Herr Hellström i bakfickan
jag kan slänga ur mig ett slarvigt kom kom atom bomb
innan jag drunken style ramlar in i dig och golvar oss
och då kan ingen slåss
jag tvingar dig med armen uppböjd bakom ryggen
att skrika vaggvisor för flyktbenägna
i kanon
och jag berättar för dig att jag har en vän med en bil
så vi kan rymma härifrån
och innan du vet ordet av ligger du nergrävd utanför Prag
och när du vill ligga med mig på krogen
dissar jag dig iskallt med en rosa pantern
och vi är inte sådana som i slutet får varandra
du blir blöt och mållös på en och samma gång
och jag böjer mig fram
låter jävligt medveten mina bröst snudda vid din arm
och väser som en liten drake
med ett oförglömligt ljuvt
leende på läpparna
visst känns det fint att vara vid liv en dag till
när jag spöar dig i Tecken
skriker jag i extas
att du var inte gjord för dessa dar
och när jag super dig under bordet
lämnar jag en lapp i din ficka
där det står
att dekadens är så svårt och smileys som du inte förstår
och när jag vinner över dig i ett maraton
och passerar mållinjen i rasande fart
nynnar jag så du hör det
att jag såg aldrig riktigt var du var
och när vi har älskat blåser jag ut röken i ditt ansikte
och viskar i ditt öra att
jag skulle byta plats med vem som helst på sekunden
om jag kunde
II
och jag knäfaller på asfalten
ensam på gatan i gatljuset
och jag viskar först tyst
sedan börjar tårarna rinna
och sedan skriker jag Gud i ansiktet
visst känns det fint att vara vid liv en dag till
(och världen blir till regnbågsbroar mot
fantasia
och världen spritter av vårens solljus
för mig
och dig
och jag gråter av så många anledningar
där skönhet är en)
livet rör mig till tårar med sin skörhet
och jag går över broar i trädgårdarna här utanför
och jag står knäböjd och tacksam där på gatan
visst känns det fint att vara vid liv en dag till
varken i slutet början eller mitten
och när jag tänker på att få ligga där
bredvid dig så skulle jag inte vilja byta plats med någon alls
längre jag stannar ett litet tag jag stannar en stund
om så bara ett andetag
Disney fucked us up
hur skall vi någonsin återhämta oss
från Simbas pappas död
och hur skall vi någonsin kunna förlåta
den onda häxans alla synder
var skall vi få modet att
rädda oss själva när prinsen
snart kommer och kysser oss vakna
och berätta för mig Walt
hur skall vi kunna sätta ut
några jävla råttfällor och skydda
vårt skafferi från pestspridare
Askungen! Askungen! Livet är inte alltid så jävla lätt.
och jag har kysst många odjur
och inte en enda av dem blev en prins
av min kärlek
i havet finns inga monster fiskar har
instinkter inte intrikata planer
det hade vi märkt vid det här laget
nej den egenskapen är förunnad människan
och den som köpt vår röst är inte av bläckfisk född
utan spridd av tv4, idol, for fuck sake!
och inte är hon som en Gudmor böjer
verkligheten till vår fördel
nej det är företagen som vill ta våra pengar
och ge oss Pochahontas som plastdocka
otroligt native, eller vad säger vi?
chocken som spände köttet
när vi slarvigt lämnades framför bilder
utan kontakt målad verklighet
och vi insåg tillslut att
den enda likheten mellan vår Pappa
och Kung Triton var hans hetsiga humör
Och så många krabbor har jag tittat i ögonen
men inte hört en enda av dem nynna caribbiskt
om kyssar
Och när Bambis mamma blev skjuten
var jag den enda som tänkte
hon är tecknad för helvete!
utan hoppfullheten i magisk färgsprakande fantasi
hade jag aldrig överlevt
eller det hade jag
men jag hade glömt ett inre rum
av drömmar
från Simbas pappas död
och hur skall vi någonsin kunna förlåta
den onda häxans alla synder
var skall vi få modet att
rädda oss själva när prinsen
snart kommer och kysser oss vakna
och berätta för mig Walt
hur skall vi kunna sätta ut
några jävla råttfällor och skydda
vårt skafferi från pestspridare
Askungen! Askungen! Livet är inte alltid så jävla lätt.
och jag har kysst många odjur
och inte en enda av dem blev en prins
av min kärlek
i havet finns inga monster fiskar har
instinkter inte intrikata planer
det hade vi märkt vid det här laget
nej den egenskapen är förunnad människan
och den som köpt vår röst är inte av bläckfisk född
utan spridd av tv4, idol, for fuck sake!
och inte är hon som en Gudmor böjer
verkligheten till vår fördel
nej det är företagen som vill ta våra pengar
och ge oss Pochahontas som plastdocka
otroligt native, eller vad säger vi?
chocken som spände köttet
när vi slarvigt lämnades framför bilder
utan kontakt målad verklighet
och vi insåg tillslut att
den enda likheten mellan vår Pappa
och Kung Triton var hans hetsiga humör
Och så många krabbor har jag tittat i ögonen
men inte hört en enda av dem nynna caribbiskt
om kyssar
Och när Bambis mamma blev skjuten
var jag den enda som tänkte
hon är tecknad för helvete!
utan hoppfullheten i magisk färgsprakande fantasi
hade jag aldrig överlevt
eller det hade jag
men jag hade glömt ett inre rum
av drömmar
Jag är ta mig fan inte din
jag är ingen prydnadssak
och inte heller någon jävla accessoar
när du knullat med mig får du inte
stämpeln hingst i pannan
jag är ta mig fan inte alls en trofé som
du kan vinna genom att prestera eller alls
för den delen
och min fitta teleporterar inte dig
tillbaka till högstadiet
och gör dig accepterad
oavsett vilken hårfärg jag har så kommer jag inte
att stryka dina strumpor varma som din mamma gjorde
stackars uttråkade kvinna
och jag vet mina bröst är så jävla perfekta
men oavsett hur hårt du trängtar efter dem
oavsett om din längtan når sitt mål
så manifesteras inte hela casten i Baywatch
för att nonchalant svänga undan håret
och säga yes sir
när du ser mig på krogen
gå inte fram till mig, titta helst inte
för det du föreställer dig är just det
vanföreställningar och jag är ingenting för dig
för du, vet du? jag har odlat en personlighet
till skillnad från dig ha och du brukar inte förstå
hälften av det jag säger utom bjud på en öl
och då tänker du typiskt kvinnor
jag sa ål, idiot
och inte heller någon jävla accessoar
när du knullat med mig får du inte
stämpeln hingst i pannan
jag är ta mig fan inte alls en trofé som
du kan vinna genom att prestera eller alls
för den delen
och min fitta teleporterar inte dig
tillbaka till högstadiet
och gör dig accepterad
oavsett vilken hårfärg jag har så kommer jag inte
att stryka dina strumpor varma som din mamma gjorde
stackars uttråkade kvinna
och jag vet mina bröst är så jävla perfekta
men oavsett hur hårt du trängtar efter dem
oavsett om din längtan når sitt mål
så manifesteras inte hela casten i Baywatch
för att nonchalant svänga undan håret
och säga yes sir
när du ser mig på krogen
gå inte fram till mig, titta helst inte
för det du föreställer dig är just det
vanföreställningar och jag är ingenting för dig
för du, vet du? jag har odlat en personlighet
till skillnad från dig ha och du brukar inte förstå
hälften av det jag säger utom bjud på en öl
och då tänker du typiskt kvinnor
jag sa ål, idiot
onsdag 14 september 2016
Film
ge mig inte blod och kalla kårar
ge mig inte snabba trummor hetsig jakt
ge mig inte falska löften
ge mig inte svår dramatik
jag vill inte ha någon mask av rosor
jag vill inte alls ha skal som på en jävla banan
jag vill inte bli försiktig berörd
jag vill inte heller bli omskakad till överteatralisk musik
gåtor suger
och du, snygga brudar är inte min grej
inte heller önskar jag mig en tvålfager man
eller tillrättalagda innehållslösa jävla ord
och knäböjande prinsar uppdragna i näsan
repeterandes samma ord och sufflösen behöver aldrig höras
för det här kan vi det här kan vi det här kan vi
ångest är något jag bara inte pallar och allt detta som vi så godtyckligt kallar kultur
förutsägbara oförutsägbara nästan roliga snubblande danser
till musik vi inte hör, åh så realistiskt
varför skulle jag vilja att allt var så jävla regisserat
jag vill förtränga det vi låtsas finns jag blir rädd för själva rädslan
vi är inte kloka viskar jag
nej, när du och jag
skall
det vara något extra
special importerat
Tokyo trendigt
och brutalt snyggt
nej jag skall reflektera solen i dig
nej jag skall öppna för himlen mellan oss och vi skall skjutas in i varandra
som bönsyrsor fastsurrade på fyrverkerier
vi skall kyssas som två kolliderande tåg och smekas som havsalger gröna fingrar möter känslig hud och jag blommar du blommar och slår ut tlll hibiskusens röda gula vita och vi galopperar totalt utan slut för all tid i evighet amen
ge mig inte snabba trummor hetsig jakt
ge mig inte falska löften
ge mig inte svår dramatik
jag vill inte ha någon mask av rosor
jag vill inte alls ha skal som på en jävla banan
jag vill inte bli försiktig berörd
jag vill inte heller bli omskakad till överteatralisk musik
gåtor suger
och du, snygga brudar är inte min grej
inte heller önskar jag mig en tvålfager man
eller tillrättalagda innehållslösa jävla ord
och knäböjande prinsar uppdragna i näsan
repeterandes samma ord och sufflösen behöver aldrig höras
för det här kan vi det här kan vi det här kan vi
ångest är något jag bara inte pallar och allt detta som vi så godtyckligt kallar kultur
förutsägbara oförutsägbara nästan roliga snubblande danser
till musik vi inte hör, åh så realistiskt
varför skulle jag vilja att allt var så jävla regisserat
jag vill förtränga det vi låtsas finns jag blir rädd för själva rädslan
vi är inte kloka viskar jag
nej, när du och jag
skall
det vara något extra
special importerat
Tokyo trendigt
och brutalt snyggt
nej jag skall reflektera solen i dig
nej jag skall öppna för himlen mellan oss och vi skall skjutas in i varandra
som bönsyrsor fastsurrade på fyrverkerier
vi skall kyssas som två kolliderande tåg och smekas som havsalger gröna fingrar möter känslig hud och jag blommar du blommar och slår ut tlll hibiskusens röda gula vita och vi galopperar totalt utan slut för all tid i evighet amen
Minnen
jazzens swingens dansteg tårna pressade mot lackskors spets
Jag står upp jag faller
Tango rosor horor i Paris och där
i Can can djärv och nästan lustig
Hoppar trampets ackompanjerad utav Sovjet
Vi vet bäst!
och där i led på led vi vandrar
skriker slagord kamp om fred
kravaller slag och hästar
Snabbt jag rider vinner kapplöpningens trofé
jag vilar mina trötta fötter, en ballerinas liv är inte lätt
och blek över polarisen jag vandrar, flera hundar har redan dött
Jag står upp jag faller
Tango rosor horor i Paris och där
i Can can djärv och nästan lustig
Hoppar trampets ackompanjerad utav Sovjet
Vi vet bäst!
och där i led på led vi vandrar
skriker slagord kamp om fred
kravaller slag och hästar
Snabbt jag rider vinner kapplöpningens trofé
jag vilar mina trötta fötter, en ballerinas liv är inte lätt
och blek över polarisen jag vandrar, flera hundar har redan dött
Min Trana
du trana som skall viska i mitt öra om natten
du humla som flyger min väg i alla väder
är inte krigare inte ens man
han är människa men mer
du humla som flyger min väg i alla väder
är inte krigare inte ens man
han är människa men mer
fredag 2 september 2016
Baggböleri
jag fick en filt en gång
i panorama när det ekar genom husväggar nästan skallrar i vägar
men vi vågar knappt gå ut
den var ganska varm och jag fick raggsockar och en mössa också som jag drog på mig
jag hade en granne som var homosexuell, en som var häxa även pensionärer och diverse chilienare, perser, romer, arabier, studenter,
konstigt nog såg jag aldrig någon men när jag brottat ner honom får han se vad jag gör då och det är ingen flöjt
flera smurfar gick med förtvinat ansikte glömde sina handväskor
ansvar: försvara dig, slå tillbaka (det vill säga be mig att försöka döda dig) gör om det
jag fick valet när jag säger slå mig inte att bli slagen av dig
jag kan se runt hörn
en reducerad kall
och när du piskat mig hade du bevisat att jag tyckte om det
oerhört komplicerat, en situation
du är låt oss säga glad för oavsett straffades det (varför tycker du aldrig om det)
klagomuren och otillfredsställda tårar förutsett
tokigt krångligt samlag som märks
filmjölk och snus
- tänk dig att inte ha några bilder av dina förfäder, närstående
i panorama när det ekar genom husväggar nästan skallrar i vägar
men vi vågar knappt gå ut
den var ganska varm och jag fick raggsockar och en mössa också som jag drog på mig
jag hade en granne som var homosexuell, en som var häxa även pensionärer och diverse chilienare, perser, romer, arabier, studenter,
konstigt nog såg jag aldrig någon men när jag brottat ner honom får han se vad jag gör då och det är ingen flöjt
flera smurfar gick med förtvinat ansikte glömde sina handväskor
ansvar: försvara dig, slå tillbaka (det vill säga be mig att försöka döda dig) gör om det
jag fick valet när jag säger slå mig inte att bli slagen av dig
jag kan se runt hörn
en reducerad kall
och när du piskat mig hade du bevisat att jag tyckte om det
oerhört komplicerat, en situation
du är låt oss säga glad för oavsett straffades det (varför tycker du aldrig om det)
klagomuren och otillfredsställda tårar förutsett
tokigt krångligt samlag som märks
filmjölk och snus
- tänk dig att inte ha några bilder av dina förfäder, närstående
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)