Rad

Indian bläck

Citrus

En till synes normal medelålders man förs omilt iväg av två något yngre män i bruna uniformer ur sitt slakteri.
Men jag visste bättre, med glädje i bröstet såg jag dem trycka in honom i en svart bil. Ännu en av de som ger sig på våra minsta hade tagits i förvar. Jag knöt näven och höjde den en aning, för mig själv. "Leve Führern" mimade jag till min egen tanke.
I min andra hand höll jag en tygkasse med mjölk, citronté, apelsiner, vetebröd, apelsinläsk och torkade aprikoser.
Det regnade och var grått. Mina strumpor halkade ner hela tiden och var fuktiga. Jag hade knutit halsduken både runt huvudet och stoppat ner den innanför kappan. Överallt hämtade de bruna killarna kriminella och ogärningsmänniskor.

Själv skulle hon hem med varorna, byta om till något bekvämare och gå på café och dricka kaffe med Peter som skulle bjuda henne på sina vita cigaretter och tårta. De skulle tala om ledaren och om upprensningen och hur säkert och tryggt det skulle kännas att vandra hem i den murriga kyliga kvällen.
En film de sett; att Hitler varit snäll nog att ge dem en inhägnad bostad utanför och lät dem arbeta i fabrikerna för bröd och kött. En välgörare, var han, en som vänder den negativa vinden.
Peters systers stundande bröllop och när de skildes vid hennes port kysste han henne och hon tog om hans axlars grova rocktyg, fast hon frös om händerna hade hon sparat vantarna i fickorna, gick upp lite på tå och när hon somnade fantiserade hon att han låg över henne och att hans axlar gjorde hennes nyckelben illa.

På radio hörde hon Führern tala om framgången, tryggheten, gemenskapen. Hon löste korsord och drack citronté och dagen var klar och blå. Snart skulle hon iväg till advokatkontoret och skriva maskin. Hennes kläder låg nystrukna på strykbrädan. Vit blus, lång grön kjol, svarta tjocka strumpbyxor och kavajen hängde borstad på en galge på en krok på väggen, i samma nyans som kjolen. Peters syster hade stickat henne en svastikaschal och den tänkte hon ha idag tillsammans med en fårskinnspälsmössa i grått. Snygg skulle hon vara, med håret uppsatt med ett nät med strass, synd att kappan var lappad och sliten i tråkig beige.
Peters rock hade haft ett svagt rutmönster i blått och grönt. Hans ögon var gråare än någon annans ögon hon hade sett. Hennes egna bruna som matchade håret tyckte hon var tråkigt, nästan lite fult.

Gatan var glatt och trafiken livlig. Människor rörde sig med spänst och hälsade varandra hjärtligt, "heil Hitler", till höger och vänster. Det låg snö i luften, andedräkten rökplymer och hon köpte sig en kringla ur en vagn. Kanske inbillade hon sig men hela staden kändes ljusare, lättare. Barnens skratt klingade och gubbar skrockade fritt. Hon bad en liten protestantisk bön under sin promenad till arbetet där hon tackade Fadern och landsfadern, Sonen, modern och önskade sin familj och sina kollegor, chefer, Peter och hans familj, väninnor och grannar hälsa och välgång.

Om

Sand från  bärnstensstranden
magnifika karavaner bär med sig
löften i sitt sköte
du haltade och älskade din bror
intesittastilla sjukdomen blandades
med kreativt uppskruvade skeenden
Jag skiter i det och går och fiskar
alla historier är inte sanna
ingen berättar allt för någon
älskling du glömde modet
när människan, dvs du, som din föråldrade kultur gett ansvaret, men, oavsett, var det du som visste
av alla saker du gjort
är det detta du aldrig vill minnas

Du stod i det sneda ögonblicket
och hade tillräcklig sinnesnärvaro
att slänga kniven ut från balkongen

främlingen han såg i sitt ansikte
född rotlös med ett öde
som, då, var relativt oföränderligt

Din kropp är tatuerad med kevlar
bultar spänner fast västen i skinnet
dubbelsömmar lierar den med hud
Du har inget arv
rent genetiskt talar vi nu om rysk egyptiska romer

Åkallan

den enögde Guden
kräver blot från gamas
innan han hjälper dig
med historiens lie

hon spelar konstant schack
flyttar olyckligt alla pjäser rytmiskt
men som genom en slump
hon ser inte hon vill inte se
hon vägrar
vägrar att avrätta någon utan Logik

hon stod på barrikaderna vid fronten
mot det karga germanska norr
och snön var is
frös hennes blöta hår långsamt till tappar
stridsdugliga döda celler

den enögde begär en lätt avgift för färden över floden
han har empati och förståelse
fattar han tycke för ditt sneda leende rider du flyktigt på hans häst

Asarnas ledare var inte starkast
eller direkt god
ej heller speciellt vacker

hur hon speglar sig i andra människors blindhet
blev en gåva att förverkliga gemenskap med

för att citera en klassiker: KRIG ÄR FRED

(och ja, det finns en berättare)

hennes glöd och hans glöd
tomma ögonhålor spräcker ytan
vi gjorde inga offer
- det var inte det de handlade om

då när Gudarna var människor
och subjektet överskattat men erkänt !

(vem försöker jag lura; då som nu)

men du och jag var den känsliga punkten där det odödliga och det dödliga möts
vi var punkten i verkligheten där Åkallan kunde ske
den mänskliga portalen till den köttsliga evigheten
vi var den saknade länken

Smeagûl

I

Smeagûls älskarinna gillar ungt kött
sockersött rosa tyllmoln
vadd mot allas öron
i älskogens extas
biter jag din hals
äter utav godishalsbandet hungrigt

I Kina var det under renesssansen ansett som det högsta utav njutningar och nöjen att samlaga med en liljefot

uppskruvad utarmad utstyrd
de går i zickzack den mödosamma vägen hem

II

Mamma kommer hem till henne varje dag klockan 11.00

ser till att hon äter
hon låtsas att hon sover efter att ha
skruvat upp sig på toaletten

mamma hittar Smeagûl i sängen och mamma skriker
hennes vuxna dotter är naken och extra vaken
slitet vacker vid köksbordet
ena ögonfransen på sniskan
röker girigt sina cigaretter
skrattar för sig själv

Smeagûl sover vidare
han ligger där bar och drömlös
inför mammas blickar
hon släpper täcket
det landar tyst på golvet

Milton

den coola stunden
vanföreställningar blir till minnen
erfarenheter berikar
- jag skall lära utav andras misstag

Milton, en av Sveriges största erotikmagnater vill inte att hans döttrar skall göra pornografi

Jag har ingen livspartner
Jag fyller år och får en golden retriver
Jag tar livet av oss
Varför?

slut dina ögon

syrenbersån är gles
avgasrören spyr ur sig dålig stadsplanering
förvägran ersätter mänsklig kontakt
och det är anarki på utomhusbadet

Det var en gång en pojke och den pojken gick med stora kliv genom staden rev ner hus med sina jättefötter

Ryssland andas oss i nacken
när vi halsar något någonstans
av samma anledning
Det räcker inte till

Hel och Adonis

Hel

hellre hela du
en stund
helium hångel
i Hades famn
hennes hår är möglig murgröna


Adonis

den skönaste av de sköna skrönorna
lånade ditt förkläde
sålde den gyllene saxen
och flaggelerade sig själv
för att inte titta bakåt

Diana och Loke

Diana

hon flyr flyktiga Artemis
blir fuktigt skogsrå
och kalasar på dina krasande ben
hon älskar märgen som förbinder dina abstraktioner med ditt kött


Loke

han blir en gris när de knullar
det var hans enda önskning till anden
han fejkar alltid sina orgasmer
för att han kan
och onanerar poänglöst pornografiskt