längst ut, Tasmanien, någonstans i gränslandet mot det karga eldslandet
var det varmt
stranden kristallvit jade, vi hade kapat fantomens hemliga ö
ditt leende matchade din sjömanshatt
jag lutade mig bakom solglasögon mot parasollet
det blåser en vind igenom vardagsrummet
och ingen jagar den vita kaninen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar