tisdag 7 februari 2017

Random liv

Givakt på en stråle utskjutande
ur det livgivande och det ständigt dödande
- Restart?
Nickar ivrigt. Fumlar med en knapp.
Paraplyet utfläkt panoreras mot allt som är svart
Står balanserande på det genomskinliga ljusa och
färdas samtidigt mot någonting som är turkost
- Det där som gjorde ont, det där som gjordes, allt som
blev så mördande vackert, det återupplevs,
skärande medvetet.
Darrar strålande och sjunker en millimeter
i ljus mitt hår blir orange och mina tår
berör ingenting och huden är just nu milt blåblå
som om jag tappat all luft och jag tar ett andetag
drar in behöver just nu inget syre, snart
Hör, inte berörande, där åminnande och stötdämpande
stråkar mot brinnande dras och något tas
- En gång till?
Fortsätter darra och nu darrar den gråa kroppsdelen
i takt med tumnaglar där bas föds och
min kropp rullar in i en persisk matta och där trodde
jag att jag skulle vara men jag behöver inte känna något
inte än fortsätter förnimma.
- Redo?
Darrar aktivt, det vill säga skakar och det känns lockande
löftet om att leva för evigt om vi bara vågar börja om
jag sluter ögonen det drar och dansar röda dimmor i vågor
och ett havsodjur simmar runt mig och det är jag och jag

O

muskulaturen aktivt stark brusar dryck upp och ner och det gör ingenting
Plexus skuggsida blinkar med ena ögat men slänger inte med håret
toppar skriver dialoger i mellanrummet och blir uppätna
nålar av ömhet sliter ut allt abstrakt och förverkligar ingenting
musselsus viskar att tvestjärten villigt springer hit och hit
månskäran vinklad brosk studsar mjukt upp igen
sniskan vägrar passivt öppnas till ljudet av en rörelse
känslan blev döpt i feghetens totala motsats och brunnens vatten tar sig in i svalget och glömmer gömmer och snusar sig ner i drömmen
olja och vinäger samlar på elektroner och något vill ha något och någon tänker jag kan, själv
runtomkring alldeles där och där samtalen stannar inte upp aldrig att någon kan stänga av

fotsulorna är där jag är svag