Är detta verkligen verkligt?
Är det kanske inbillning?
fast i ett ras
ingen undgår realiteten
öppna dina ögon
se upp mot skyn och se
jag är arm, en pojke, behöver inget gehör
för jag gillar läget
bara lite hög sådär lite låg
och vart det blåser skiter jag i
mor jag dödade en man precis
mitt vapen mot hans huvud tryckte av
och nu är han död
morsan mitt liv började precis
och sen gick jag bara och slängde det
mamma det var inte meningen att du skulle bry dig
om jag inte kommer tillbaka snart
gå vidare, gå vidare som om ingenting egentligen räknas
för sent min tid är här
rysningar nedför ryggraden min kropp värker konstant
tja, alla, jag måste dra
lämna er därhän och möta det som är
mamma jag vill inte dö men ibland så önskar jag att jag aldrig blivit född
jag ser en liten siluett en man
Jac Tracbac Jac Tracbac tar du en hambo?
åskpil och blixt otroligt skrämmande
Polhem Polhem, Hel - otroligt
en arm pojke som ingen älskar
ett fattigt barn en utslagen familj
bespara honom livet detta monstrum
gilla läget låter du mig va?
Jahve! Nej vi lämnar dig aldrig
låt honom bli Jahve vi släpper dig ej
aldrig nej
mamma marja låt mig vara
Fan en djävul bara för mig
så du tror att du kan stoppa mig spotta på mig?
så du tror att du kan älska mig och sen lämna mig att dö?
kärring du kan inte göra mig detta
jag måste ut nu jag måste härifrån
ingenting räknas alla vet
fredag 27 februari 2015
onsdag 25 februari 2015
Mumier
kulturens empatiska balsamering
Chili vulkaner och Ojos del Salados aska
upp mot Aconcagua där vi ville att döden överraska
det var Chinchoros tekniska sorgebearbetning
de sju höga hästarna och sju millenium
vi bär en khipu med örnens magiska färg
vid Cordillera de los Andes suger vi ut ryggmärg
för att bekämpa livets systemsjukdom
de röda och de svarta mumierna
var bor vår ande mamma?
vi saltar livets tårar med fiskens tecken
på led se där zombiepneumonierna
bör thanatos stryra livets drama?
ett spel på tillvaron dess skräck den undre strängen
Chili vulkaner och Ojos del Salados aska
upp mot Aconcagua där vi ville att döden överraska
det var Chinchoros tekniska sorgebearbetning
de sju höga hästarna och sju millenium
vi bär en khipu med örnens magiska färg
vid Cordillera de los Andes suger vi ut ryggmärg
för att bekämpa livets systemsjukdom
de röda och de svarta mumierna
var bor vår ande mamma?
vi saltar livets tårar med fiskens tecken
på led se där zombiepneumonierna
bör thanatos stryra livets drama?
ett spel på tillvaron dess skräck den undre strängen
tisdag 24 februari 2015
Fru Crop och Herr Skäl
Hembiträde Herr Skäl är här för dig Fru Crop
Fru Crop Jag har inte sett dig på länge Josef.
Hr Skäl Jag har inte mått så bra, Agata.
Fru Crop Nå?
Hr Skäl Vad?
Fru Crop Skall du inte berätta för mig vad som har hänt dig?
Hr Skäl Jag har varit förkrossad. Min far är död.
Fru Crop Jaha?
Hr Skäl Vad kall du är!
Fru Crop Våra fäder är födda till att dö. Jag har haft så ont i mina lungor. Det är kräftan.
Hr Skäl Det visste jag inte.
Fru Crop Så länge man kan vara stark vill man inte att någon skall se den krypande smärtan.
Hr Skäl Har du ont?
Fru Crop Mycket. Nu är det outhärdligt.
Hr Skäl Min pappa hade inte ont. Det var tur.
Fru Crop Hur hjälper det mig?
Hr Skäl Det gör det inte.
Fru Crop Jag är ledsen för din far, han var en fin man.
Hr Skäl Ja. Jag är också ledsen.
Fru Crop Är det allt du har att säga?
Hr Skäl Vad skall det betyda?
Fru Crop Förlåt. Jag har så ont.
Hr Skäl Nej. Det är jag som skall be om ursäkt. Skall jag be hembiträdet bära upp något åt dig?
Fru Crop Nej tack.
Hr Skäl Han hade iallafall inte ont.
Fru Crop Nej det var tur.
Hr Skäl Min mor dog när jag föddes.
Fru Crop Ja det var väll tur.
Hr Skäl Ursäkta?
Fru Crop Jag menar. Jag är ledsen för din skull.
Hr Skäl Nåja. Jag kände henne aldrig.
Fru Crop Men du saknar henne?
Hr Skäl Ja.
Fru Crop Båda mina föräldrar lever. De är gammla och skröpliga men pigga och glada.
Hr Skäl Vad vackert.
Fru Crop Ja.
Hr Skäl Men Agata, gråter du?
Fru Crop Ja, det är så vackert.
Hr Skäl Ja, så sant. Vilken lycka att ha hälsa och långt liv.
Fru Crop Hur gammal blev din far?
Hr Skäl Femtiosex.
Fru Crop Det var ungt.
Hr Skäl Du är mycket yngre.
Fru Crop Ja.
Hr Skäl Är du rädd för att dö?
Fru Crop Ja.
Hr Skäl Är du mycket rädd för att dö?
Fru Crop Ja?
Hr Skäl Då är du i den rädda fasen. Det går över i acceptans och extas.
Fru Crop Extas?
Hr Skäl Ja?
Fru Crop Du får utveckla.
Hr Skäl Ja nu är du rädd, har ont, mår dåligt. Sedan kommer du att vara avslappnad, avdomnad och frånvarande. Sist kommer du att känna en enorm orgasm.
Fru Crop Orgasm!?
Hr Skäl Ja, det är Guds sätt att hälsa dig välkommen. Min far var läkare. Jag vet sådant.
Fru Crop Jasså.
Hr skäl Han pratade mycket om döden. Förberedde sig. Även fast vi då trodde att han hade många år kvar. Jag saknar honom så.
Fru Crop Jag beklagar.
Hr Skäl Det går över.
Fru Crop Jag har mycket ont.
Hr Skäl Jag förstår, skall jag kalla på hembiträdet?
Fru Crop Nej tack.
Hr Skäl Vi hade en båt ihop. Pappa älskade havet. Luften kanske vore bra för dina lungor?
Fru Crop Vill du att jag skall låna er båt?
Hr Skäl Ja. När du vill. Se den som din för en tid. Havsluft.
Fru Crop Kanske det.
Hr Skäl Jag tar ett glas starkt. Vill du ha?
Fru Crop Ja tack.
Hr Skäl Varsågod.
Fru Crop Utan smärtstillande vad vore vi då?
Hr skäl Fria kanske?
Fru Crop Fria?
Hr Skäl Från beroende. Falskhet.
Fru Crop Falskhet?
Hr Skäl Ja vi vet hur personlighetsförstörande dessa medel är. Jag tror att det är bra att vara vid sina sinnes fulla bruk den sista tiden så att man kan få allt gjort.
Fru Crop Jasså?
Hr Skäl Ja jag tycker det är rätt mot familj och vänner. Riktiga samtal, du vet?
Fru Crop Jo. Nog vet jag vad du menar med riktiga samtal. Min man och jag brukade ha dem.
Hr Skäl Då vet du precis. Det är så skönt att inte känna sig ensam.
Fru Crop Ensamhet kan göra konstiga saker med människor.
Hr Skäl Det är sant.
Fru Crop Men smärtan? Den är vanebildande på biologisk nivå.
Hr Skäl Va?
Fru Crop Jag sa att smärtan är vanebildande.
Hr Skäl Åh. Ja. Verkligen.
Fru Crop Har du haft riktigt ont någon gång?
Hr Skäl Vad menar du? Jag har så ont nu att jag brister.
Fru Crop Jag menar i kroppen?
Hr skäl Nej.
Hr Skäl Min mor hade ont när hon dog. När jag föddes.
Fru Crop Jasså?
Hr Skäl Ja de visste att hon skulle dö men att de kunde rädda mig. Det var ett akut kejsarsnitt.
Fru Crop. Oj så hemskt.
Hr Skäl Ja visst är det, inte sant? Att veta att man mördat sin mamma!
Fru Crop Men det har du ändå inte gjort.
Hr Skäl Nej men det känns så.
Fru Crop Men jag lovar att hon inte ser det så.
Hr Skäl Tror du att det finns ett himmelrike?
Fru Crop Jag vet inte.
Hr Skäl Jag är inte rädd för åklagaren.
Fru Crop Varför inte det?
Hr Skäl För att jag inte har gjort något ont.
Fru Crop Vad har du gjort som är gott?
Hr Skäl Äh jag sponsrar ett hem.
Fru Crop Ett hem?
Hr Skäl För hemlösa.
Fru Crop Där ser man.
Hr Skäl Jag gifte mig med en prostituerad.
Fru Crop Där ser man. Är ni fortfarande gifta?
Hr Skäl Ja.
Fru Crop Älskar ni varandra?
Hr Skäl Jag älskar henne.
Fru Crop Älskar hon dig?
Hr Skäl Jag tror det.
Fru Crop. Är ni lyckliga?
Hr Skäl Ja. Mycket. Är du och din man lyckliga?
Fru Crop Vi brukade vara det.
Hr Skäl Är det tre barn ni har?
Fru Crop Ja. Hur många har du nu?
Hr Skäl Två. Söner.
Fru Crop Livliga?
Hr Skäl Ja mycket.
Fru Crop Jag har inte sett dig på länge Josef.
Hr Skäl Jag har inte mått så bra, Agata.
Fru Crop Nå?
Hr Skäl Vad?
Fru Crop Skall du inte berätta för mig vad som har hänt dig?
Hr Skäl Jag har varit förkrossad. Min far är död.
Fru Crop Jaha?
Hr Skäl Vad kall du är!
Fru Crop Våra fäder är födda till att dö. Jag har haft så ont i mina lungor. Det är kräftan.
Hr Skäl Det visste jag inte.
Fru Crop Så länge man kan vara stark vill man inte att någon skall se den krypande smärtan.
Hr Skäl Har du ont?
Fru Crop Mycket. Nu är det outhärdligt.
Hr Skäl Min pappa hade inte ont. Det var tur.
Fru Crop Hur hjälper det mig?
Hr Skäl Det gör det inte.
Fru Crop Jag är ledsen för din far, han var en fin man.
Hr Skäl Ja. Jag är också ledsen.
Fru Crop Är det allt du har att säga?
Hr Skäl Vad skall det betyda?
Fru Crop Förlåt. Jag har så ont.
Hr Skäl Nej. Det är jag som skall be om ursäkt. Skall jag be hembiträdet bära upp något åt dig?
Fru Crop Nej tack.
Hr Skäl Han hade iallafall inte ont.
Fru Crop Nej det var tur.
Hr Skäl Min mor dog när jag föddes.
Fru Crop Ja det var väll tur.
Hr Skäl Ursäkta?
Fru Crop Jag menar. Jag är ledsen för din skull.
Hr Skäl Nåja. Jag kände henne aldrig.
Fru Crop Men du saknar henne?
Hr Skäl Ja.
Fru Crop Båda mina föräldrar lever. De är gammla och skröpliga men pigga och glada.
Hr Skäl Vad vackert.
Fru Crop Ja.
Hr Skäl Men Agata, gråter du?
Fru Crop Ja, det är så vackert.
Hr Skäl Ja, så sant. Vilken lycka att ha hälsa och långt liv.
Fru Crop Hur gammal blev din far?
Hr Skäl Femtiosex.
Fru Crop Det var ungt.
Hr Skäl Du är mycket yngre.
Fru Crop Ja.
Hr Skäl Är du rädd för att dö?
Fru Crop Ja.
Hr Skäl Är du mycket rädd för att dö?
Fru Crop Ja?
Hr Skäl Då är du i den rädda fasen. Det går över i acceptans och extas.
Fru Crop Extas?
Hr Skäl Ja?
Fru Crop Du får utveckla.
Hr Skäl Ja nu är du rädd, har ont, mår dåligt. Sedan kommer du att vara avslappnad, avdomnad och frånvarande. Sist kommer du att känna en enorm orgasm.
Fru Crop Orgasm!?
Hr Skäl Ja, det är Guds sätt att hälsa dig välkommen. Min far var läkare. Jag vet sådant.
Fru Crop Jasså.
Hr skäl Han pratade mycket om döden. Förberedde sig. Även fast vi då trodde att han hade många år kvar. Jag saknar honom så.
Fru Crop Jag beklagar.
Hr Skäl Det går över.
Fru Crop Jag har mycket ont.
Hr Skäl Jag förstår, skall jag kalla på hembiträdet?
Fru Crop Nej tack.
Hr Skäl Vi hade en båt ihop. Pappa älskade havet. Luften kanske vore bra för dina lungor?
Fru Crop Vill du att jag skall låna er båt?
Hr Skäl Ja. När du vill. Se den som din för en tid. Havsluft.
Fru Crop Kanske det.
Hr Skäl Jag tar ett glas starkt. Vill du ha?
Fru Crop Ja tack.
Hr Skäl Varsågod.
Fru Crop Utan smärtstillande vad vore vi då?
Hr skäl Fria kanske?
Fru Crop Fria?
Hr Skäl Från beroende. Falskhet.
Fru Crop Falskhet?
Hr Skäl Ja vi vet hur personlighetsförstörande dessa medel är. Jag tror att det är bra att vara vid sina sinnes fulla bruk den sista tiden så att man kan få allt gjort.
Fru Crop Jasså?
Hr Skäl Ja jag tycker det är rätt mot familj och vänner. Riktiga samtal, du vet?
Fru Crop Jo. Nog vet jag vad du menar med riktiga samtal. Min man och jag brukade ha dem.
Hr Skäl Då vet du precis. Det är så skönt att inte känna sig ensam.
Fru Crop Ensamhet kan göra konstiga saker med människor.
Hr Skäl Det är sant.
Fru Crop Men smärtan? Den är vanebildande på biologisk nivå.
Hr Skäl Va?
Fru Crop Jag sa att smärtan är vanebildande.
Hr Skäl Åh. Ja. Verkligen.
Fru Crop Har du haft riktigt ont någon gång?
Hr Skäl Vad menar du? Jag har så ont nu att jag brister.
Fru Crop Jag menar i kroppen?
Hr skäl Nej.
Hr Skäl Min mor hade ont när hon dog. När jag föddes.
Fru Crop Jasså?
Hr Skäl Ja de visste att hon skulle dö men att de kunde rädda mig. Det var ett akut kejsarsnitt.
Fru Crop. Oj så hemskt.
Hr Skäl Ja visst är det, inte sant? Att veta att man mördat sin mamma!
Fru Crop Men det har du ändå inte gjort.
Hr Skäl Nej men det känns så.
Fru Crop Men jag lovar att hon inte ser det så.
Hr Skäl Tror du att det finns ett himmelrike?
Fru Crop Jag vet inte.
Hr Skäl Jag är inte rädd för åklagaren.
Fru Crop Varför inte det?
Hr Skäl För att jag inte har gjort något ont.
Fru Crop Vad har du gjort som är gott?
Hr Skäl Äh jag sponsrar ett hem.
Fru Crop Ett hem?
Hr Skäl För hemlösa.
Fru Crop Där ser man.
Hr Skäl Jag gifte mig med en prostituerad.
Fru Crop Där ser man. Är ni fortfarande gifta?
Hr Skäl Ja.
Fru Crop Älskar ni varandra?
Hr Skäl Jag älskar henne.
Fru Crop Älskar hon dig?
Hr Skäl Jag tror det.
Fru Crop. Är ni lyckliga?
Hr Skäl Ja. Mycket. Är du och din man lyckliga?
Fru Crop Vi brukade vara det.
Hr Skäl Är det tre barn ni har?
Fru Crop Ja. Hur många har du nu?
Hr Skäl Två. Söner.
Fru Crop Livliga?
Hr Skäl Ja mycket.
Smise
Han finns där hela tiden i Prag men man talar inte om honom.
Det var som en tyst överenskommelse för att bevara vad som av vissa ansågs vara en nationalskatt.
Någonstans inärheten hade han grävt ner sin fru och han brukade bredvilligt berätta om det för vem som än bjöd på supar tills tungans band lossnade.
Han fick ett flin i ansiktet, som en återminnelse av ett fantastiskt soligt barndomsminne och det gick ett sus bland de nytillkomna barbesökarna.
Morbiditeten facinerade dem, lockade dem och skrämde dem.
Polisen hade plockat in honom tretton år för sent.
Då hade hennes underjordiska skrik tystnat och spåren för länge sedan kallnat men de frågade ut honom grundligt.
- Varför påstod du att du dödat din fru?
- Jag var arg och full. Polismannen såg bekymrat på honom.
- Var är din, den andra polisen tystnade för att implicera ett tyst före detta, fru nu? Han såg ännu mer bekymrad ut.
- Hon träffade Greker, jag tror nog att hon rymt med någon av dem.
- Vad fick dig att tro detta? Samma bekymrade min, förstående. Röken slingrade sig uppåt i rummet, konstanta bloss bröt tystnaden i ögonblicken mellan orden.
- Alla vet det. Han såg trött och uppriven ut och poliserna nickade förstående igen.
- Sånt händer, sånt händer.
Och samma kväll bjöd en ung greve honom på obegränsad alkohol för att återigen få en chans att ta en närmare titt på det förunderliga leendet.
Det var som en tyst överenskommelse för att bevara vad som av vissa ansågs vara en nationalskatt.
Någonstans inärheten hade han grävt ner sin fru och han brukade bredvilligt berätta om det för vem som än bjöd på supar tills tungans band lossnade.
Han fick ett flin i ansiktet, som en återminnelse av ett fantastiskt soligt barndomsminne och det gick ett sus bland de nytillkomna barbesökarna.
Morbiditeten facinerade dem, lockade dem och skrämde dem.
Polisen hade plockat in honom tretton år för sent.
Då hade hennes underjordiska skrik tystnat och spåren för länge sedan kallnat men de frågade ut honom grundligt.
- Varför påstod du att du dödat din fru?
- Jag var arg och full. Polismannen såg bekymrat på honom.
- Var är din, den andra polisen tystnade för att implicera ett tyst före detta, fru nu? Han såg ännu mer bekymrad ut.
- Hon träffade Greker, jag tror nog att hon rymt med någon av dem.
- Vad fick dig att tro detta? Samma bekymrade min, förstående. Röken slingrade sig uppåt i rummet, konstanta bloss bröt tystnaden i ögonblicken mellan orden.
- Alla vet det. Han såg trött och uppriven ut och poliserna nickade förstående igen.
- Sånt händer, sånt händer.
Och samma kväll bjöd en ung greve honom på obegränsad alkohol för att återigen få en chans att ta en närmare titt på det förunderliga leendet.
Tröjan
Jag är en sådan som tycker om att ta mig in i andra människors hem.
Inte för att stjäla utan för att obemärkt leta runt i deras liv.
Ibland är de hemma, det ger mig en hissnande kittlande känsla att vara
gömd därinne när de äter middag, pratar för sig själva eller kissar
med dörren öppen.
Ser jag ett öppet fönster kan jag inte låta bli att ta mig in.
Men ibland så väljer jag ut en person som facinerar mig. Kanske har
jag sett henne på ett café med en bra roman i sina händer eller så
stod han i snabbköpkön en dag och jag upphetsas så av hans inköp att
jag förföljer honom, jag handlar aldrig mycket, så det är lätt.
Besattheten började när jag var liten. Jag smet iväg från de andra
barnen och smög utanför människors blickar och i trädgårdarna där de
grillade och lyssnade och iakttog.
Jag ger mig aldrig till känna, oavsett vad jag ser. Jag stjäl aldrig
något, hur mycket jag än vill ha det.
Och jag stalkar aldrig någon jag känner. Inte heller någon som finns i
min extended umgängeskrets eller grannar. Det går mot mina principer.
Man skall inte gå mot sina principer.
Jag började drömma om grannen i augusti. Först om hans hår, eller
snarare avsaknad av, hur solen slog mot flinten och jag kunde inte
sluta sitta i mitt fönster med kikaren i mina händer och stirra ut mot
honom där han varje dag vid nio tog sig ut ur hemmet. Jag undrade vad
han användeför schampo. Vad han hade i sin låda i nattduksbordet. Jag
avfärdade det hela men drömde om och om igen om badrummet,
badrummskåpet och allt som kunde finnas däri.
Och jag trodde att kikaren skulle räcka, jag var naiv nog att tro att
min besatthet skulle gå över om jag bara fick titta på honom varje
morgon, att jag inte behövde ta mig in i hans hem. Jag försköt tanken
på hur enkelt det skulle vara. Bara ett litet skutt mellan
balkongerna. Jag gick genast och tittade efter och där var den.
Dörren. På glänt. Det blev min nya besatthet och ända in oktober
stirrade jag från min balkong på den gläntande dörren. Sedan stängdes
den och drömmarna fördjupades. Jag vaknade kallsvettig mitt i natten
och undrade hur han såg ut när han sov. Jag vred mig och vände mig när
jag i drömmen tog mig in i hans hem, gick runt bland hans saker,
luktade på hans använda kläder.
Det gick så långt att jag inte vågade gå ut om jag trodde att jag
skulle stöta på honom i trappan och de få gånger det hände skakade
hela jag och blodet steg till ansiktet. Jag kunde inte möta hans blick
och jag levde mitt liv i antirytm med hans. Vilket var lätt eftersom
han hade exakta rytmer. Han gick med dramaten till willys en gång i
veckan. Tvättade på onsdagsmornarna, då jag låg tryckt bakom
torkskåpets värme och smög ut för att ta mig den där doften på de där
smutsiga kläderna och de luktade surt och jag trodde drömmarna skulle
mildras. Men nu när jag hade hans doft i minnet ångrade jag att jag
inte också luktat på hans sängkläder. De dök upp i mina drömmar som
spöken ur en lovecraft roman och dansade skrämmande runt min säng.
Jag började drömma lucidt. Vaken och med nattskräck såg jag lakanen
från min grannes säng dansa runt mig och hela mitt sovrum fylldes av
den sura doften från hans otvättade armhålor.
Min läkare skrev ut theralen. Jag sov sjutton timmar om dagen och
djupt där nere i den psykofarmska sömnen hemsökte doften mig. Den
nådde mig i det vita och det mörka och där någonstans dök bilden av
hans bokhylla upp. Hur den stod där, i hans hem, fylld av böcker han
rört vid och med information om hans smak. Den bågnade i drömmen och
jag slutade äta theralen. Vintern gick mot sitt slut och jag satt nu
åter vaken i sängen oförmögen att röra mig omgiven av den dallrande
bokhyllan med titlar som jag inte kunde läsa med röda vita och blå
band. Den hade ingen doft i drömmen och jag längtade så efter att få
lukta på en av hans lästa böcker. Andas in hans fingrar.
Jag försökte välja ut andra objekt men ingen tilltalade. Jag tog mig
in hos barnfamiljer och hippies, i små lägenheter och stora villor.
Doften av spyra och hasch förföljde min vardag men nätterna tillhörde
den sura grannen och hans spöken och bokhyllor.
När våren kom stod dörren på glänt igen. I en vecka kunde jag inte
sova jag satt på balkongen insvept i en filt och stirrade på dörren.
Sen, efter att han gått ut för dagen kunde jag inte hålla mig längre
och tog det skutt som jag tagit tusentals gånger i fantasin.
Bröstkorgen dunkade när jag stod med nakna tår på balkongens
betonggolv och jag sköt lätt upp balkongdörrens tröga enkla lås. Jag
sköt igen dörren efter mig och stod i hans sovrum. Vid hans obäddade
säng och herrbetjänt.
Hjärnan talade lungt om mina principer om och om igen med samma
malande ton. brötskorgen dunkade som besatt. Kroppen gick av sig
själv. Jag smekte försiktig lakanen, som var mörkblå, innan jag
luktade på dem. Jag öppnade garderobsdörrarna, vars innehåll var en
enda röra och kände på hans kavajer och skjortor. Jag kände i alla
fickor och fann växel och en tändare som jag lade tillbaka.
Jag tog en smutsig tröja ur högen på en stol och drog den över
huvudet. Den luktade surt. Den luktade cigaretter.
Jag kastade en blick på nattduksbordet, som jag tänkte spara till
senare innan jag letade mig ut i ett vardagsrum med en soffa en tv och
en bokhylla. Den var mycket mindre och billigare än i min fantasi och
där stod inte så många böcker som jag hade väntat mig. En handfull
deckare, ett tummat ex av Garp och hans värld som jag satte mina
händer och min näsa mot, den luktade svagt av ägg, jag vet inte
varför. Även några fakta böcker om fåglar, ett uppslagsverk och ett
korsordslexikon och skatten, en gammal fotobok som jag genast slog
upp. Grannen hade varit en ung man med yvig hästsvan och runda
glasögon. Han hade tagit studenten i vit mössa omgiven av glada vänner
och familj. Han hade ägt en segelbåt, eller ägde kanske en segelbåt?
Jag såg inga andra tecken än en gammal bild daterad 12e maj 1982 i
boken som jag varsamt smekte. Det fanns inga bilder på barn. Inte
heller några husdjur. Hur ensam är han? Jag granskade tvn och soffan
och fann hans favoritplats i den där jag satte mig ner och tittade
runt på kaktusarna i fönstret och ikeamattan på golvet.
Hallen kom som nästa rum och därifrån kunde man ta sig ut, eller till
köket eller till badrummet.
Inne i badrummet hade han inget duschdraperi och han använde clearasil
shampo. I skåpet stod ipren och rakhyvlar. Det var väldigt rent
härinne men jag lutade mig ändå ner över toalettsitsen för att få en
hint av hans testosteron.
I hallen hittade jag skohorn och överrockar, kraftiga vinterkängor med
raggsockarna kvar i skon. Reklam på golvet som han inte brytt sig om
att ta upp. Ett oöppnat brev utan avsändare som jag lade mer synligt
mellan reklamhögen.
Det fanns inte många saker i köket. Inga gardiner, ett köksbord i
furu, mellanmjölk, kaviar och sardiner i kylskåpet. Knäckebröd och
vita bönor i skafferiet.
Ett kort över en söderhavs ö uppsatt med en jordgubbsmagnet på
kylskåpet som hade smutspår av hans händer. Jag la min hand precis
där.
Jag började oroa mig för att han skulle komma hem och tog mig tillbaka
till sovrummet och jag hade nästan glömt min besatthet för
nattduksbord när jag öppnade dörren. Jag vände mig om och tittade på
marimecko mönstret på lampan och den halvfulla askoppen.
Henningmankell boken som låg bredvid. Jag öppnade lådan. Däri låg
vykort och pennor tändstickor och en hel bunt brev. Grannen hade inget
skrivbord och jag stirrade på bunten med vita brev skrivna med samma
handstil som det som låg och väntade under dörren.
Innan jag hunnit föra handen till breven och röra vid dem, de lockade
mig något oerhört, hörde jag nyckeln i låset och fick skynda mig hem
till mig.
Väl hemma insåg jag att jag fortfarande hade tröjan på mig. Den var
mörkt blå, utvättad och jag kände mig handfallen inför denna stöld.
Jag hade gått in hos min granne och stulit en tröja. Jag hade trott
att detta skulle bota min besatthet men nattskräcken försvann inte men
istället för en mörk bokhylla fylldes mina vakna nätter av handstilen
på de vita breven.
måndag 23 februari 2015
2mu
in no sight with raggedy back-chloroflourocarbonley thumping next to the gateway to the cellar arch vaultvault - its similar to a cadavercoffin-a door closes-i am BarbaRa and there is a rat here-the sinkhole pandeamonium Drill-specificly celestian Lux-the archangels use is to monitor to inspect is to surveil the astronomical objects heavenly bodies movements to secure to unsure to engage that cosmos persists orderly-underneath Persia-end times-with the sword-in my hand enemy of the infidels you are not going to be blood sacrificed you are going to be enjoyed with satan so much Brännvin-if i put my hands here-on you across you do you feel healed then grow hole the trumpet of the elephantgod alone on a trone-and say thank you- steer us in this untamed wild land at the borderland we all get co-ill co-sound-and you erase borders among bodies and souls and you and me and you pray for me to ride the wave Howarpner-and I turn myself inside out-the safire is brackish and we crush the eye crawl out on the needle that is the vault vault-underground Vi and Ve "closing my eyes the light comes through me everything is so still you have to trust me".existance fasts ethics-raggedy back inside patriarchlimbo-freezing in an icebox and the chloroflourocarbon carries supplies a sound which overvoices the rosaries to me a paradox where i am the cat of shrodinger- it is low oxygen-the iron is heavy-the changeling erosions-by the mire-by the hill-behind the wolftrap
söndag 22 februari 2015
Dialog
hon är en korp, det hjälper inte, hon återföds bara, som spindlar ungefär, i hundratusentals.
Och hon verkar ha funnit en fristad, en nod. Ett förödande problem, sannerligen.
varför har inte jag blivit informerad om det här?
Jo men överstekonstapeln, det förstår du själv, nid to nå bäsis, eller hur Herr
sanningsmäster?
En korp herr gentleman, en! Fyll i herr expert. Vift vift.
I en bok jag har som syfte att studera läser jag med torr röst "hon är i sig självt ett nod,
ett slags antivakum" och böckerna är fyllda av skräckexempel på vad som sker med den som
lägger en hand på hennes liv.
vift. Nog med exempel.
"Hon suger åt sig dödens kraft och tippar statues quo"
Jag förstår inte
Överstekonstapeln ... förstår inte?
Vift. Experten?
En som varit före mig spekulerar i att detta skulle vara "dommens dag"
Som gentleman är jag mycket noga med att skjuta upp denna mytomspunna dag.
Min företrädare säger att det inte går.
Tystnad. Nog om detta att det inte går. vift.
Vi på polisministeriet har aldrig funnit ett problem utan lösning, förrutom kvinnorna då.
Vi experter arbetar inte med kvinnor.
Oavsett så har detta ingenting med kvinnor att göra utan är ett astronomiskt problem. vift.
Experten?
Vi har studerat frågan i tusentals år och
Vift ja där ser ni. Lösningen har alltid varit att skjuta problemet på framtiden, så även
denna gång. Nå?
Ja som gentleman kan jag alltid förföra henne?
Alla expriment har utförts av experter.
Det kanske är det som är problemet?
Lugna er, vi vet att observera och förhindra eventuellt riskfyllda situationer, lita på ert
öga, mäster sanningssägare
Era förslag förlöjligar hela ert ämbete, allihop! vift jag skäms över att vara er far.
Vi får skicka ut representanter för alla era ämbeten att ljuga, skrämma och narra. Det
berättade min far fungerade.
Men hans expert visade sig vara en utklädd kvinna. Det var en stor skandal i mina kretsar. Vi
skämdes oerhört herr sanningsmäs ...
Shh. vift.
Och hon verkar ha funnit en fristad, en nod. Ett förödande problem, sannerligen.
varför har inte jag blivit informerad om det här?
Jo men överstekonstapeln, det förstår du själv, nid to nå bäsis, eller hur Herr
sanningsmäster?
En korp herr gentleman, en! Fyll i herr expert. Vift vift.
I en bok jag har som syfte att studera läser jag med torr röst "hon är i sig självt ett nod,
ett slags antivakum" och böckerna är fyllda av skräckexempel på vad som sker med den som
lägger en hand på hennes liv.
vift. Nog med exempel.
"Hon suger åt sig dödens kraft och tippar statues quo"
Jag förstår inte
Överstekonstapeln ... förstår inte?
Vift. Experten?
En som varit före mig spekulerar i att detta skulle vara "dommens dag"
Som gentleman är jag mycket noga med att skjuta upp denna mytomspunna dag.
Min företrädare säger att det inte går.
Tystnad. Nog om detta att det inte går. vift.
Vi på polisministeriet har aldrig funnit ett problem utan lösning, förrutom kvinnorna då.
Vi experter arbetar inte med kvinnor.
Oavsett så har detta ingenting med kvinnor att göra utan är ett astronomiskt problem. vift.
Experten?
Vi har studerat frågan i tusentals år och
Vift ja där ser ni. Lösningen har alltid varit att skjuta problemet på framtiden, så även
denna gång. Nå?
Ja som gentleman kan jag alltid förföra henne?
Alla expriment har utförts av experter.
Det kanske är det som är problemet?
Lugna er, vi vet att observera och förhindra eventuellt riskfyllda situationer, lita på ert
öga, mäster sanningssägare
Era förslag förlöjligar hela ert ämbete, allihop! vift jag skäms över att vara er far.
Vi får skicka ut representanter för alla era ämbeten att ljuga, skrämma och narra. Det
berättade min far fungerade.
Men hans expert visade sig vara en utklädd kvinna. Det var en stor skandal i mina kretsar. Vi
skämdes oerhört herr sanningsmäs ...
Shh. vift.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)