Hej Menglöd, Mardöll, kom här, ande; Kröcklingshage
Plupp Od(d) rullar ner ryggstödet på en stol luntade runtomkringburna tuggben så, se
bergsuvarna thamaturgofilerar väderhermetism
berfaller om bra övergripande kel
och då började den ena paddan skrika på den andra Saxen
jag är baklänges
tjockbottnar fotsulorna rakt ner, blålera kittlar toppen, mellan tårna
och jag slänger läkarkirurgers nya chokladfärdskrivare i öresund
Vanadis disablotar völvans vandrarkvasts dunvippstopp
vi lövar käppen för hud skyddar våra kärl, en vänlig svampinna rattar systemväxeln
stavbärerskorna; även där, Syr, som passar kumpanistiskt sejdlar maskrosmäsk
den murade rasande guldflodens röda vättar
H2O i kameralinsen
safaristakar gummibåten taggad kuckeliku
belgiska blå hummrar kravlar på på landsvägen
vi passar på att riktigt kittla struparna med fjädrar när vi trippar runt över asfalten, i lagom svajig körtakt
Valfreya ger oss valmöjligheter, vi gör raclette med tusenskönorsknopparskapris
Sen sjunger vi tills blodet flyter, proffsigt plågsamt, vi tappar hink fan
frukterianer äter lavbålar rent Madamskt
karet var hel lent slutzon
Väcken, vulvans, en välsignelse av enhörningar som brallar
i en bok ett tag har aska rötter upp i balkonger och mönster där fotspåren som anden blåser av handflatan stödjer dig när du vill återgå och byns allt hår är de röda metallernas morötter solarnas ickealbinska oätliga brännande hjärtan skakar fram
fyrkanter, cirklar, trekanter på polaroidfoton kastas i spådom
Völvans självande enetrollspö illusionistar
en magiker säger "Oxytocin är en asskön fåtölj som i god tid och hastighet, en resa värd besväret, för dig när det bär hemåt"
Måttstocks besvärjelser, traditionens musselsmulor
Fnordens Kali äter sallad, blåklockor och rosenkål klassiskt General Drake av Jade
"den bruna prickens"
en orange rallarsving och flörtiga ljuspauser
"koppärrade saliga dervisher"
Wuhan Konguman kopparslevar upp folkrepubliker
"det skulle kunna vara så, att vakuumets tolv fläktande utpulser, även materians palliativa baksida, jordbävningar"
en gorilla åker kana på en handknuten Tekke nerför vulkanens strålande mossgröna lava
rullande stört falkskratt, vingarna samlas, grå jade av korsat kluster rakt mot horisontens klanglasborg Månsand
och apan på flygande stegrande Tekke hänger med, i knät en perser som spinner sitt skratt, ett i vinden bärande svar åt klustrets
textilmätt nu är det dags för några ariska skådespel med fri hushållsost åt folket
ädelmetallstammens renar, med sina bjärta ramsor, gör dekor, ljusriggning och skyddar regissören från skådespelarnas försök till anarki genom förföljära monologer på rotvälska
hon dörren, under världen
häng med råmarna, snedtuggad utväxande blast yxfeta lockar u-båtsfårens kraftiga päls är snaror för krill och tjockskaliga målarmusslor
krök sufisk xbox över bordskanten men akta långans stjärtfenor
Syrs två blåa fårs framklövar är översållade av ditritade fyrklövrar, femklövrar och nioklövrar
vildsvinspacken tuggar rötter som gurka och diktafonen är älgarnas sätt att ivra alla ute på betet och bara lötet av trähjulet är intakt så vi lämpar allt
ur fickminnet när vi rastar i en vildvuxen amfiteater kulturidrottar vi i skymningsdiset jag sover inuti dimman, inuti en blodpöl som skuggor
i hörnet sjunger munkarna marseljäsen igen och Balle Standar vanvärdigar skådekratern:
midsommarnattsdrömmen som tvärvred postpunkial monolog från manusminnestekniker lösryckt
vitsippor körar marseljäsen '
bröd och religion knuffas
för jästbergets gräddhällregn
jagad, bakad, kavlad av en skenande bigarå
nästan kastar sig över rosten av en Tunnan dess surna muttrar och proppeller donar seglar till dönarsamkväm i kökets lönnvrår
