när du tog i mig
flådde du min hud
du var smeden som smidde
diamanten i Tritons smedja
treuddigt spetsad mejslad till perfektion
dina obarmhärtiga knytnävars hamrande
jag blundar och lyssnar på vattnet som porlar
vatten är hårt och oförlåtande envist
floden ringlar sig genom landskapet tvingar undan
jorden på sin självklara väg mot havet
du lärde mig att ta i trä
du varulv med kameleontens ansikte
stöpt i otur badande i modersblod
ingen hade tvättat bort din fosterhinna
när du tog i mig
hammaren städet jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar