Se så drottningens frodiga barm sväller!
Fläsket mjällt; Konungen är en lycklig man som har råd att göda sin hustru till sådan skönhet.
Den godmodiga skräddaren Herr Hansson, har i tiggarens, av svält, bristande ögon, där han kvällspromenerar, världens vackraste buk, där den spänner vid byxlinningen, skjortans ull bär upp den svällande tyngden.
Åh, så de suckar åt den karlen.
- Hel och ren är han också
Vid de barocka långborden i stenhuset satt de Bankett i dagarna.
Svullade svål, vräkte vaktel, sög i sig sill, vadade i sprit.
- Så de spydde, ja; Se!
Det var en brakfest det.
Ni är tillbaka vid den svällande barmen, Herr Hanssons runk, den där om drottningen, den besannas nästan:
när hertigen av här och där förförs i fackelmörkret i stenvrår i frossa, fest och förlustelse!
Där ute mot den blåa natthimlen
speglad i månen flyger häxorna
återigen nakna till Blåkulla
på sina inoljade kvastar
Liljor, Akvileja, Rosor och Salvia
de går aldrig vilse
utan finner djävulens strävlena famn
myrra, guld, rökelse och getmjölk
Drottningen bökar vidare i hertigens skrev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar