Åkallan

den enögde Guden
kräver blot från gamas
innan han hjälper dig
med historiens lie

hon spelar konstant schack
flyttar olyckligt alla pjäser rytmiskt
men som genom en slump
hon ser inte hon vill inte se
hon vägrar
vägrar att avrätta någon utan Logik

hon stod på barrikaderna vid fronten
mot det karga germanska norr
och snön var is
frös hennes blöta hår långsamt till tappar
stridsdugliga döda celler

den enögde begär en lätt avgift för färden över floden
han har empati och förståelse
fattar han tycke för ditt sneda leende rider du flyktigt på hans häst

Asarnas ledare var inte starkast
eller direkt god
ej heller speciellt vacker

hur hon speglar sig i andra människors blindhet
blev en gåva att förverkliga gemenskap med

för att citera en klassiker: KRIG ÄR FRED

(och ja, det finns en berättare)

hennes glöd och hans glöd
tomma ögonhålor spräcker ytan
vi gjorde inga offer
- det var inte det de handlade om

då när Gudarna var människor
och subjektet överskattat men erkänt !

(vem försöker jag lura; då som nu)

men du och jag var den känsliga punkten där det odödliga och det dödliga möts
vi var punkten i verkligheten där Åkallan kunde ske
den mänskliga portalen till den köttsliga evigheten
vi var den saknade länken