Baggböleri

jag fick en filt en gång
i panorama när det ekar genom husväggar nästan skallrar i vägar
men vi vågar knappt gå ut
den var ganska varm och jag fick raggsockar och en mössa också som jag drog på mig
jag hade en granne som var homosexuell, en som var häxa även pensionärer och diverse chilienare, perser, romer, arabier, studenter,
konstigt nog såg jag aldrig någon men när jag brottat ner honom får han se vad jag gör då och det är ingen flöjt
flera smurfar gick med förtvinat ansikte glömde sina handväskor
ansvar: försvara dig, slå tillbaka (det vill säga be mig att försöka döda dig) gör om det
jag fick valet när jag säger slå mig inte att bli slagen av dig
jag kan se runt hörn
en reducerad kall
och när du piskat mig hade du bevisat att jag tyckte om det
oerhört komplicerat, en situation
du är låt oss säga glad för oavsett straffades det (varför tycker du aldrig om det)
klagomuren och otillfredsställda tårar förutsett
tokigt krångligt samlag som märks
filmjölk och snus
- tänk dig att inte ha några bilder av dina förfäder, närstående

på jättars axlar

det är ok, det är svårt att vara modig när det finns direkt (eller indirekt) anledning att vara jätterädd, du är förlåten, du är förlåten, gråt inte, gaska upp dig, att leva är faktiskt det viktigaste, bara att överleva, dansa till bandet, skapa positiv identifikation, ett öppet hav framför, vända människor, luras lite skönt med mig själv, tillitskurs, metaforiskt skriva en text med en tecknad kladdig gubbe till, sluta möblera i motsats så att jag når när det behövs, vinna lite, definitivt aldrig säga otrevliga tankar men inte präktigt,  passa på att tacka och glädja, kanske gå på knytkalas, bara att få minnas en gammal parfym, alltid försöka fokusera och känna, att vilja och höras, smussla med utvalda hemligheter, babbla i bilen, suga på tummen och sätta på ett plåster, var lite tveksam, öppen för erfarenheter, ett publikhav, häng med, kunna driva lite, gå inte, stå inte över listor, en liten låda för gummiband, ha ågren, det outforskade, papegojor blir lika gamla som du, rökrum, jäst, kramas

Eka

fan vad bra vi släpade kvinnomisshandlaren efter bilen efter att vi slagit honom

något om återuppstå

Tommy Körberg nej skämt åsido
så det finns en lista och en telefon och en låt
sedan galler över Vättern och groomingdale tentakler textilindustrin är nr två på listan över världens mest miljöovänliga
om vi stänger gränserna och river en skog dör råttorna

en strid uppstod om en symbol som skulle sanktioneras
trots brynjor och på kläderna fastnålade katter rann det ut i sanden

jag tänkte inte på ljud men ändå eko
hur det rullar mellan höga byggnader hur det går genom betong
vi tänker hen vill hen vill inte för vi lever i neon

ska jag hitta på ett citat nu?
varför berättar du det här för mig
det var något om att det bara var något som
ja, det var bara en lögn
det här med skrik och även studiecirklar
vi är tillbaka vid ett idiom om själv
jag försöker komma på filosofens namn
något amerikanskt tror jag

iallafall är jag glad för snabba reaktioner
hårda slag mot stor orättvisa

att sedan visa vem som bestämmer
vem som vill
att sjunga falskt och mörkt
k-märkta röda rum
knivseggen flåsa inte i teet

om dockskåpet (radioteatern)
igen mellanrummet
och att hoppa mellan näckrosor, grodblad, bautastenar
och vägglas

Min

alltså underförstått
blir det som ett yippo nästan
Szandor domesticerad
pet, å, vad synd

interaktiv infiltration
Tritons kvinnojour
- jag tycker att han kan vara ganska bra att ha omprogrammerad om det går nästan lite svårkontrollerad outbildade ointelligenta som haft hand om honom fram tills nu

t.ex den här stolen finns inte egentligen

tusen nålars spruckna ansikte
uppmuntrande klösspår utmed kinderna

när du är tolv år och din pojkvän är säg trettio så är han pedofil och förutom att det tål att sägas är det otvivelaktigt

Astrid? Stackars rika karlar, kan inte värja sig för fattiga småglin ute efter utpressning, kontanter eller ren berömmelse

du får inte äta grus eller per definition sten här
svavelstickorna som fyrverkerier för rådjuren stupar skjutna av dessa tända projektiler
att knäcka till med ansiktet lipa på en trång träveranda utan snickarglädje att jag har våldtagit min flickvän men efter så lång tid att kalla det skämt är då en sådan parodi på sig självt att påpekan om detta är överflödig att förstå

om händelserna är hopblandade? löper de parallellt? omlott!
om vart annat
sitt på huk

Jag avskyr ditt skratt

Det finns en kiosk på Österängen där jag glömt bort att räkna 
nere vid centrum låg en tid en klädbutik där jag tillsammans med en judinna från Tel Aviv köpte ett par järnkorsörhängen (förvåning och troféer på tändsticksområdet) 
Tändsticksområdet ockuperades och hårlösa hundvalpar 
När du kommer från Stockholm kan du åka tillbaka till Swebus bussgarage vid Österängen, det går fortare att gå från tågstationen i Huskvarna (se upp) 

Det var förmiddag och utanför kiosken 
Det var eftermiddag på Tändsticksomårdet 
Det var på fullsatta timlånga swebussturer 

är jag öppen nu? 

nedanför rosenlunden ligger herrgården med den gamla förvuxna trädparken under kanske en hängbok och i huset då folkhögskola 

Det var knytnävar, stryptag, skallningar (och hotelser) 
Det var en relation, på klipporna i Mollösund 


längst ner under bokcaféets disk sålde Yenny mig en rosa anti pacifistisk aktions t-shirt med en stor gorilla på 
innanför Shahen bröstsocker och vid tre på natten fanns det sockerdricka och nybakat bröd där vid Sveriges vackraste motorväg

(re)Tröjan

Jag är en sådan som tycker om att ta mig in i andra människors hem.

Inte för att stjäla utan för att obemärkt leta runt i deras liv. 
Ibland är de hemma, det ger mig en hissnande kittlande känsla 
att vara gömd därinne när de äter middag, pratar för sig själva 
eller kissar med dörren öppen. 

Ser jag ett öppet fönster kan jag inte låta bli att ta mig in. 
Men ibland så väljer jag ut en person som fascinerar mig. Kanske har 
jag sett henne på ett café med en bra roman i sina händer eller så 
stod han i snabbköpskön en dag och jag upphetsas så av hans inköp 
att jag förföljer honom, jag handlar aldrig mycket, så det är lätt. 

Besattheten började när jag var liten. Jag smet iväg från de andra 
barnen och smög utanför människors blickar och i trädgårdarna där 
de grillade och lyssnade och iakttog. 

Jag ger mig aldrig till känna, oavsett vad jag ser. Jag stjäl aldrig 
något, hur mycket jag än vill ha det. 
Och jag stalkar aldrig någon jag känner. Inte heller någon som finns i
min extended umgängeskrets eller grannar. Det går mot mina principer. 
Man skall inte gå mot sina principer. 


Jag började drömma om grannen i augusti. Först om hans hår, eller 
snarare avsaknad av, hur solen slog mot flinten och jag kunde inte 
sluta sitta i mitt fönster med kikaren i mina händer och stirra ut mot 
honom där han varje dag vid nio tog sig ut ur hemmet. Jag undrade vad han använde för schampo. Vad han hade i sin låda i nattduksbordet. Jag avfärdade det hela men drömde om och om igen om badrummet, badrummsskåpet och allt som kunde finnas däri. 

Och jag trodde att kikaren skulle räcka, jag var naiv nog att tro att 
min besatthet skulle gå över om jag bara fick titta på honom varje 
morgon, att jag inte behövde ta mig in i hans hem. Jag försköt tanken
på hur enkelt det skulle vara. Bara ett litet skutt mellan 
balkongerna. Jag gick genast och tittade efter och där var den. 

Dörren. På glänt. Det blev min nya besatthet och ända in oktober 
stirrade jag från min balkong på den gläntande dörren. Sedan stängdes den och drömmarna fördjupades. Jag vaknade kallsvettig mitt i natten och undrade hur han såg ut när han sov. Jag vred mig och vände mig när jag i drömmen tog mig in i hans hem, gick runt bland hans saker, luktade på hans använda kläder. 

Det gick så långt att jag inte vågade gå ut om jag trodde att jag 
skulle stöta på honom i trappan och de få gånger det hände skakade 
hela jag och blodet steg till ansiktet. Jag kunde inte möta hans blick 
och jag levde mitt liv i antirytm med hans. Vilket var lätt eftersom 
han hade exakta rytmer. Han gick med dramaten till willys en gång i 
veckan. Tvättade på onsdagsmornarna, då jag låg tryckt bakom 
torkskåpets värme och smög ut för att ta mig den där doften på de där smutsiga kläderna och de luktade surt och jag trodde drömmarna skulle mildras. Men nu när jag hade hans doft i minnet ångrade jag att jag inte också luktat på hans sängkläder. De dök upp i mina drömmar som spöken ur en Lovecraft roman och dansade skrämmande runt min säng. Jag började drömma lucidt. Vaken och med nattskräck såg jag lakanen från min grannes säng dansa runt mig och hela mitt sovrum fylldes av den sura doften från hans otvättade armhålor. 

Min läkare skrev ut theralen. Jag sov sjutton timmar om dagen och 
djupt där nere i den psykofarmska sömnen hemsökte doften mig. Den nådde mig i det vita och det mörka och där någonstans dök bilden av hans bokhylla upp. Hur den stod där, i hans hem, fylld av böcker han rört vid och med information om hans smak. Den bågnade i drömmen och jag slutade äta theralen. Vintern gick mot sitt slut och jag satt nu åter vaken i sängen oförmögen att röra mig omgiven av den dallrande bokhyllan med titlar som jag inte kunde läsa med röda vita och blå band. Den hade ingen doft i drömmen och jag längtade så efter att få lukta på en av hans lästa böcker. Andas in hans fingrar. 

Jag försökte välja ut andra objekt men ingen tilltalade. Jag tog mig 
in hos barnfamiljer och hippies, i små lägenheter och stora villor. 
Doften av spya och hasch förföljde min vardag men nätterna tillhörde den sura grannen och hans spöken och bokhyllor. 

När våren kom stod dörren på glänt igen. I en vecka kunde jag inte 
sova jag satt på balkongen insvept i en filt och stirrade på dörren. 
Sen, efter att han gått ut för dagen kunde jag inte hålla mig längre 
och tog det skutt som jag tagit tusentals gånger i fantasin. 

Bröstkorgen dunkade när jag stod med nakna tår på balkongens 
betonggolv och jag sköt lätt upp balkongdörrens tröga enkla lås. Jag 
sköt igen dörren efter mig och stod i hans sovrum. Vid hans obäddade säng och herrbetjänt. 

Hjärnan talade lugnt om mina principer om och om igen med samma malande ton. bröstkorgen dunkade som besatt. Kroppen gick av sig själv. Jag smekte försiktig lakanen, som var mörkblå, innan jag luktade på dem. Jag öppnade garderobsdörrarna, vars innehåll var en enda röra och kände på hans kavajer och skjortor. Jag kände i alla fickor och fann växel och en tändare som jag lade tillbaka. Jag tog en smutsig tröja ur högen på en stol och drog den över huvudet. Den luktade surt. Den luktade cigaretter. 

Jag kastade en blick på nattduksbordet, som jag tänkte spara till 
senare innan jag letade mig ut i ett vardagsrum med en soffa en tv och en bokhylla. Den var mycket mindre och billigare än i min fantasi och där stod inte så många böcker som jag hade väntat mig. En handfull deckare, ett tummat ex av Garp och hans värld som jag satte mina händer och min näsa mot, den luktade svagt av ägg, jag vet inte varför. Även några faktaböcker om fåglar, ett uppslagsverk och ett korsordslexikon och skatten, en gammal fotobok som jag genast slog upp. Grannen hade varit en ung man med yvig hästsvans och runda glasögon. Han hade tagit studenten i vit mössa omgiven av glada vänner och familj. Han hade ägt en segelbåt, eller ägde kanske en segelbåt? 

Jag såg inga andra tecken än en gammal bild daterad 12:e maj 1982 i
boken som jag varsamt smekte. Det fanns inga bilder på barn. Inte 
heller några husdjur. Hur ensam är han? Jag granskade TVn och soffan och fann hans favoritplats i den där jag satte mig ner och tittade runt på kaktusarna i fönstret och IKEAmattan på golvet. 

Hallen kom som nästa rum och därifrån kunde man ta sig ut, eller till
köket eller till badrummet. Inne i badrummet hade han inget duschdraperi och han använde clearasil schampo. I skåpet stod ipren och rakhyvlar. Det var väldigt rent härinne men jag lutade mig ändå ner över toalettsitsen för att få en hint av hans testosteron. 

I hallen hittade jag skohorn och överrockar, kraftiga vinterkängor med raggsockarna kvar i skon. Reklam på golvet som han inte brytt sig om att ta upp. Ett oöppnat brev utan avsändare som jag lade mer synligt mellan reklamhögen. 

Det fanns inte många saker i köket. Inga gardiner, ett köksbord i furu, mellanmjölk, kaviar och sardiner i kylskåpet. Knäckebröd och vita bönor i skafferiet. 

Ett kort över en söderhavs ö uppsatt med en jordgubbsmagnet på kylskåpet som hade smutsspår av hans händer. Jag la min hand precis där. 

Jag började oroa mig för att han skulle komma hem och tog mig tillbaka till sovrummet och jag hade nästan glömt min besatthet för nattduksbord när jag öppnade dörren. Jag vände mig om och tittade på marimekko-mönstret på lampan och den halvfulla askkoppen. 

Henning Mankell boken som låg bredvid. Jag öppnade lådan. Däri låg vykort och pennor tändstickor och en hel bunt brev. Grannen hade inget skrivbord och jag stirrade på bunten med vita brev skrivna med samma handstil som det som låg och väntade under dörren. Innan jag hunnit föra handen till breven och röra vid dem, de lockade mig något oerhört, hörde jag nyckeln i låset och fick skynda mig hem till mig. 

Väl hemma insåg jag att jag fortfarande hade tröjan på mig. Den var mörkt blå, urtvättad och jag kände mig handfallen inför denna stöld. Jag hade gått in hos min granne och stulit en tröja. Jag hade trott att detta skulle bota min besatthet men nattskräcken försvann inte men istället för en mörk bokhylla fylldes mina vakna nätter av handstilen på de vita breven.

Svar

om vi inte gör, en tå 
på lina, Mona Lisas leende 
ingen saxar sina selfies de tror de är vägen ut 
men jag ville ut och sedan in och sedan ut och sedan eventuellt in igen 
rawr och mjao och låt mig vara vi säger att kompisar 
och sedan säger vi att om ingen vet men sanningen skulle frigöra oss 
sobra sabrera Gandalfs fiender 
mod Vänakim vi tror alla på revolutionen (alla utom han) 
skaka kulan och krossa bollen och vi vill göra vad vi vill inte vad som helst och återuppväcka 
returnera, fortsätta: för de sa han den där lilla persen.